Askonsdagen

Bön och fasta

»Han ödmjukade sig och var lydig»

Med Askonsdagen börjar den egentliga Fastan. Eftersom Påsken är en bra tid för dop blev Fastan tidigt en dopberedelsetid, vilket framgår av fastesöndagarnas texter. Fastan stärker medvetandet om vårt dop.

Till Askonsdagen hör askvigning. Den tydliggör människolivets förgänglighet: »kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter ska bli stoft». Askan är också en (biblisk) symbol för bot, Fastans väsen är bot och bättring genom avhållsamhet och bön. Avhållsamhet och fasta är att markera mot »köttet» och denna världen vem som är ens herre. Att fasta och bön också har med sig goda andliga frukter ger Skriften åtskilliga belägg för. Varje gång en människa i tro praktiserar avhållsamhet och fasta är dessutom ett nederlag för Satan. Konkret kan återhållsamhet betyda mycket. Vad man gör är individuellt – och frivilligt. Målet som hägrar i fastetiden är inte Långfredagen (den är nödvändig på vägen) utan Påskdagen. Syftet med Fastan är det nya livets framväxt. Fastan är den »heliga våren», ver sacrum.

Liturgisk färg Violett/blå eller grå
Texter Joel 2:12–19, Apg. 13:1–3, Mark. 2:18–20, Ps. 32:1–5

Psalmer