Att följa Jesus in i synagogan

Läsningen av Torah i synagogan är en, vad vi skulle kalla, lectio divina. Under ett år läses hela Torah. Dess minsta prick, dess minsta iota, får inte bli oläst. I denna artikel visar Bo Brander, präst och teol.dr, på Torahläsningens betydelse liksom på offret, där Abrahams offer av Isak är en prototyp för det eviga offret. Artikeln bygger på ett föredrag i S:t. Ansgars kyrka, Uppsala, den 17 november 2024.

När vi skall följa Jesus in i synagogan vill jag aktualisera tre grundläggande sakförhållanden som knyter Jesus till synagogan, både under hans jordevandring och sedan genom tidsåldrarna här i världen och in i den himmelska härligheten.

Guds ord

Det första är Torah, eller lagen, alltså de fem Moseböckerna. Om dessa säger Jesus att »innan himmel och jord förgår skall inte en enda bokstav, inte en prick av lagen förgå» (Matt. 5:18). Man kan lägga märke till det nära släktskapet när Jesus i samma evangelium proklamerar att »himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå» (Matt. 24:35). Jesu egna ord har evig giltighet, medan Torah äger relevans inom denna tidsålder.

När Jesus betonar att inte en enda bokstav, inte en prick av lagen skall förgå, så går mina tankar till hur det går till vid läsandet av lagen i synagogan. Läsandet ledsagas av en pekare, på hebreiska yad torah. Denna lilla pekare följer läsningen bokstav för bokstav, till och med prick för prick, så att inte det minsta lilla tecken i bokrullen förbigås. Det är faktiskt så, att det är den gudstjänstfirande församlingen i synagogan som gör att Jesu ord om lagen inte förlorar sin aktualitet.

Intresset för detaljerna i Torah är bokstavligt så stort att man för diskussioner om vilken bokstav som är den mittersta i lagen