Att göra ett problem till en möjlighet
Ett brudpars intåg i kyrkan har ibland diskuterats. Den självklara praxis som rått i Svenska kyrkan att brudparet går in gemensamt har kommit att ifrågasättas av influenser utifrån. Inte sällan ställs vigselprästen inför ett färdigplanerat koncept, att brudens far leder henne in. Artikelförfattaren, som är teol.dr, stiftsprost em. och leg. psykoterapeut, ger här lite synpunkter men också historisk bakgrund.
I samband med vigsel hamnar vi präster emellanåt i en besvärande konflikt när brudparet önskar att brudens far skall leda in bruden i kyrkan och överlämna henne i brudgummens händer. Detta sker i allas åsyn. För den präst som kan sin kyrkohistoria, med kulturella och rättshistoriska inslag, är detta ett stötande moment. Innebörden blir dessutom förstärkt av att ingå i en gudstjänst och få något av processions liturgiska tydning.
I vår individualistiskt präglade tid, kombinerad med försvagad kunskap om innebörden i kyrkans liturgi, växer en önskan sig starkare om individuella inslag i de gudstjänster som kallas »De kyrkliga handlingarna».