Att memorera liturgin

Den här artikeln vill uppmuntra präster och andra att öva utantillinlärning. Den vill peka på möjligheter och ge tips om hur man kan gå till väga om man vill släppa taget kring handbok och psalmbok.

En hantverkare har arbetet i sina händer och känner hur det ska hyvlas, spacklas och mätas. Erfarenheten behöver inte förklaras, den bara finns där. En skådespelare lär sig sina repliker utantill som en förutsättning för att kunna leverera sin karaktär på ett trovärdigt sätt. Orden behöver bli så självklara att de blir ett med skådespelaren. Att sångaren behöver kunna sin text och sina toner är också en självklarhet och ofta en förutsättning för att ens kliva upp på scenen. Eller som världspianisten förtroligt förklarade för mig när jag frågade om hur kan kunde konsertera så fantastiskt utan noter i över en timme. »Grundjobbet är att lära sig noterna utantill. Sedan kan man börja skapa musik.»

Mello-texter eller för den delen Shakespeardramatik i all ära, men ingen text är viktigare än Guds ord. Prästens uppdrag att vara det heliga Ordets tjänare utmanar därför att ta just sin språkbehandling på allvar. Det handlar om att lägga sina ord väl. Att förkunnelse och liturgi inte krymper till prat och malande. Det handlar om att hitta den rätta balansen mellan att levandegöra texten och att inte bli teatralisk. Men det handlar också om att göra som pianisten. Att behärska texten så väl att liturgin blir liturgi.