Att skriva och sjunga psalmer

Intervju med biskop em. Jonas Jonson. II.

I förra numret av SPT svarade biskop emeritus Jonas Jonson på frågor från SPT:s redaktionsmedlem Bertil Murray. Här följer fortsättningen av samtalet som kom att handla om biskopens psalmskrivande, ett nog så aktuellt ämne med tanke på det revisionsarbete som pågår med Den svenska psalmboken (se Henrik Tobins artikel i SPT 1/2023). Jonas Jonson har skrivit sex psalmer i Den svenska psalmboken med tillägg och tjugo i Psalmer i 2000-talet. Han är en av våra mest produktiva och sjungna nutida psalmförfattare.

BM: Vilken är din mest spridda eller sjungna psalm?

JJ: Det är svårt att veta, det är bara en känsla man har. Psalmerna sjungs olika mycket i skilda delar av landet. Jag skulle tro att den psalm som satt sig hos många är I Guds tystnad får jag vara (Sv. ps. 522). Jag får ofta brev från människor som berättar att de har ett förhållande till den, använder den som aftonbön eller så. Ungdomar, men även en del äldre, sjunger gärna Innan natten kommer (Sv. ps. 510). Översättningen av Bonhoefferpsalmen (817 i Psalmer i 2000-talet) används också mycket.

BM: Jag skulle kanske själv ha gissat på Vi reser ett tecken (Sv. ps. 398).

JJ: Ja, den sjungs mycket. Vid ungdomsgudstjänster är den nästan en stående offertoriepsalm. Det är väl den enda psalmen i psalmboken som har en touch av befrielseteologi. Det är framför allt i Latinamerika som man tolkar eukaristin som ett tecken för rättvisa.