Demokratins ursprung, frestelser och möjligheter

Demokrati betyder folkstyre eller folkmakt. Det är inte den effektivaste eller billigaste formen av styre. Tvärtom kan den bli både omständlig och kostsam. Ändå är det den styresform som vi värnar högst. Den bygger på den enskilda människans rättigheter och ansvar: en röst per individ, allas likhet inför lagen och ett spektrum av friheter som åsikts- och yttrandefrihet, religions- och politisk frihet.

Demokratin har flera rottrådar i mänsklighetens historia. En omistlig tråd är kristendomen vilken är så väl teokratisk som demokratisk. Gud är suverän i vilja och beslut, vilket är oproblematiskt eftersom Gud är rakt igenom god och rättvis. Att följa den Gud som Jesus uppenbarat är att vandra den goda vägen i livet.Inför Guds vilja måste varje människa böja sig, kung som tiggare. Här görs ingen skillnad.

Redan i Gamla testamentet, där omkringliggande riken styrdes av omnipotenta kungar, möter vi exempelvis kung David som bekänner sin synd inför Gud, och Salomo som ber om vishet i sitt ämbete. Demokrati är i kristen mening en mellanmänsklig konstruktion underställd Gud och som grundas i den judisk-kristna människosynen.

Kristendomens bidrag till demokratin kan inte överskattas. Den människosyn som i dag är självklar har rötter i Bibeln och kyrkan. Även om kyrkan kan leva i olika politiska system, så har hon bidragit till demokratins framväxt. Redan de första kristna räknade alla lika och såg varandra som syskon i Kristus. Den enskilda människans värde och en gemenskap på lika villkor blev byggstenar för det goda samhället.

Även det politiska mantrat i valtider »vård, skola och omsorg» har en bakgrund i kristen människosyn. Klostren var de första sjukhusen och vårdinrättningarna, kyrkan formade universiteten och skolväsendet. Kristendomskunskapen bidrog till att fostra befolkningen i demokratiska värderingar.

Inte nog med detta. 1800-talets kristna folkrörelser blev grogrund för ett par av de partier som i dag finns i riksdagen. Även kristendomskritiska rörelsers ideologier har präglats av den kristna synen på människan och samhället. Vare sig det gäller socialismens betoning av broderskap och solidaritet med de svagaste, liberalismens framhävande av den enskildes frihet och rättigheter gentemot överheten, konservatismens värnande om stabilitet och traditioner eller den gröna ideologins omsorg om skapelsen så känns detta igen i den kristna tron. Kristna kan därför komma till olika slutsatser om vilket parti man ska rösta på beroende av vilken fråga som för tillfället väger tyngst. Skola och undervisning? Brott, straff och gängkriminalitet? Sjukvård? Integration av immigranter? Klimat och miljö?

Det är som om de olika ideologierna gjort en del av den kristna helhetssynen till sitt specialområde. Men utan relationen till Gud blir det obalans.

Det är som om de olika ideologierna gjort en del av den kristna helhetssynen till sitt specialområde. Men utan relationen till Gud blir det obalans. Såväl ansvar som solidaritet, frihet som lojalitet, straff som nåd, förändring som stabilitet, respekten för den enskildes integritet som kravet på att bidra till det gemensamma bästa behövs i ett väl fungerande samhälle. Att människan är Guds avbild ger henne inte bara ett djupt värde utan också ett ansvar, inte bara rättigheter utan också skyldigheter.

I allt känns den kristna trons tankar igen: Att Gud skapat människan till sin avbild. Att Jesus såg till de svagaste, botade sjuka, kom med försoning. Att den tidiga kyrkan i Jesu efterföljd inte lät sig tystas av överheten men inte heller omstörtade samhället utan kom att långsamt genomsyra västerlandet.

Ändå är inte allt frid och fröjd med demokratin som styresform. De senaste årens eskalering av destruktiva krafter, uppluckrandet av den enskilda människans värde och övertron på att vetenskapliga innovationer kan lösa alla kriser är tecken på att något håller på att gå förlorat i den svenska demokratin. I ett sekulärt samhälle där gudstron förpassats till privatlivet och reducerats till traditioner kapas viktiga band till demokratins grund.

En demokrati som inte vilar i en teokrati blir ett gungfly. En demokrati där människan inte böjer sig inför någon högre makt än sig själv riskerar att gå vilse. I demokratin tar vinnaren allt. Majoriteten kan besluta utan större hänsyn till minoriteten. Att 50,1 procent är mer än 49,9 är ovedersägligt, men av det kan man inte dra slutsatsen att majoriteten som får rätt verkligen också har rätt. Rättvisa, rättigheter och frihet är demokratiska begrepp, men utan nåd, ödmjukhet, självrannsakan och barmhärtighet stelnar de demokratiska formerna och öppnar för den sortens makt som demokratin i sin vackraste form skulle ersätta.

Demokratin behöver identifiera sina frestelser. Till de svåraste hör populismen, att maktinnehavet blir viktigare än de sakliga situationer som måste lösas. Lögn och manipulation blir frestelser för att behålla makten. Demokrati förutsätter sann, saklig och väl underbyggd information för att väljarna ska kunna välja. För inte heller demokratin är fri från ett dunkelt förflutet. Som Aly Götz visat i Europa mot judarna 1880–1945 (2018) så bidrog demokratins framväxt till att antisemitiska underströmmar stärktes. Partier både på vänster- och högerkanten utnyttjade strömningarna för att stärka sin egen position bland väljarna. Strävan efter politisk makt lockade till populistiska utspel.

Valfusk är det största hotet mot den goda demokratin. Då kan ett demokratiskt val bli en plattform för en framväxande diktatur. Under senare tid har det skett i länder som Ryssland och Turkiet, och tendensen finns i ett par länder inom EU. Till och med demokratins kärnland USA har haft demokratiska frossbrytningar. Makten har då blivit viktigare än folket. I Människans villkor (1958) noterade Hannah Arendt att »stora anhopningar av människor hade just en benägenhet att näst intill automatiskt hemfalla åt despotiska herraväldesformer, oavsett om det var en stark mans eller en majoritets despoti».

En annan frestelse som föds ur strävan efter makt är vad som myntats som curlingpolitik. Det parti som bäst curlar flest väljare vinner. Ungefär. Valfläsk är kanske ingenting för vegetarianer men delas ändå ut. Curlingpolitikern vågar sällan utmana enskilda till ansvar, försakelser och skyldigheter, utan samhällsproblem ses enbart som orsakade av systemfel och maktstrukturer.

Om ett par veckor är det val. Må makten ges till dem som inte strävar efter den utan som kan böja sig djupt inför såväl Gud som den enskildes värde och värdighet. För Jesu ord gäller även ett politiskt ledarskap: »Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.»