Den historiske Jesus i går och i dag. II.

Frågan om Jesu uppståndelse

För oss som kristna är Jesus Kristus själva grunden för kyrkans existens, för vår tros sanning. Utan Jesu liv, död och uppståndelse hade varken kyrkan eller enskilda kristna existerat. Men detta för kyrkan så självklara betyder inte att Jesus är okontroversiell i världens ögon eller ens i den teologiska forskningens. Artikelförfattaren Ulf Jonsson, jesuit, professor i religionsfilosofi vid Newmaninstitutet och chefredaktör för tidskriften Signum, diskuterar i denna artikel frågan om Jesu uppståndelse och pekar på ett välgrundat svar på frågan om orsaken till densamma.

Fortsättning från föregående nummer.

Frågan om Jesu uppståndelse hör till de mest omdiskuterade bland alla de många frågorna om Jesus. Här blir det extra tydligt hur viktigt det är att reflektera kring metodologiska frågor och kring frågor om forskarens egen förförståelse för att nå fram till väl underbyggda resultat.

Tidigare var det vanligt att man menade att texterna om Jesu uppståndelse inte alls kan hanteras med historievetenskapliga metoder, eftersom källäget ansågs vara alltför sprött och texterna inte ansågs referera till händelser i tid och rum utan istället borde förstås på ett allegoriskt eller mytologiskt sätt.

Men vid närmare betraktande är källäget inte alls så magert, och texternas litterära genre talar emot allegoriska och mytologiska tolkningar av dem. Texterna är exempelvis fulla av referenser till konkreta personer som agerar på bestämda platser vid bestämda tidpunkter. Texterna behöver dessutom läsas i relation till ett obestridligt historiskt faktum som texternas författare menar sig kunna identifiera orsaken till, nämligen den kristna rörelsens plötsliga och oväntade uppkomst.

Nya testamentet innehåller berättelser om ett tiotal olika tillfällen då Jesus efter sin död och uppståndelse ska ha visat sig för sina lärjungar och för några andra personer