Den nicenska trosbekännelsens bibliska grund

I denna artikel ger författaren, som varit verksam som komminister i Lilla Edet, bakgrunden i det bibliska material som tillsammans med den hellenistiska situationen i Nicea år 325 ledde fram till den bekännelsetext som fick sin slutgiltiga utformning vid konsiliet i Konstantinopel år 381 och som varje söndag bekänns över hela världen.

Inledning

Den nicenska trosbekännelsen började få sin fixering vid kyrkomötet i Nicea år 325. Fram till denna tidpunkt hade innebörden i Guds uppenbarelse i Kristus bearbetats och utlagts utifrån de bibliska skrifterna. Den unga kyrkan fick bearbeta vad uppenbarelsen i Kristus betydde i mötet med det judiska sammanhanget och i mötena med den kultur, i vilken kyrkan växte fram – hellenismen – och i det samhälle där hon verkade – den romerska staten.

Innan vi tar oss an bekännelsetexten, behöver vi studera den bakgrund i vilken niceatexten växte fram. Som nämnts är dessa flera.

Bakgrunder: Löftena och förutsägelserna i skrifterna

Pingsten

Vid pingsthögtiden, 50 dagar efter Jesu uppståndelse och som skildras i Apostlagärningarna kap 2, var judar från alla världens hörn närvarande. Många av dem tog emot Petri förkunnelse om Jesus, att han är den utlovade Messias.