Den sjungna vespergudstjänsten

Författaren, som är organist i S:t Andreas församling i Malmö, skriver här om vespergudstjänsten i Svenska kyrkan och ger en kort översikt över vilkatidegärdsböcker som finns på svenska, framför allt de som innehåller musik. Förhoppningsvis kan artikeln ge tankar och inspiration till hur en sjungen – eller läst – vesper kan praktiseras i församlingen.

Tidebönen vesper (latin, kväll) ingår i de bönegudstjänster som är utspridda vid olika tidpunkter under dagen och där psalmerna från Psaltaren har en central plats. Vesper brukar firas någonstans kring kl. 18 och kallas ibland på svenska för aftonsång.

Den har haft och har fortfarande en viktig roll i svenska kyrkans gudstjänstliv. Inte minst i den form vi känner som helgmålsbön.

Sjungna tideböner har sedan länge haft en bärande roll för gudstjänstlivet i kyrkan jämte firandet av mässan. Under medeltiden i Sverige bads det mellan sju och åtta tideböner i domkyrkorna och i klostren. Visst tidebönsbedjande kan också ha förkommit i sockenkyrkorna, där antingen prästen och klockaren bad själva eller tillsammans med en församling. I sockenkyrkan var fokus framförallt på firandet av morgonoch aftonbön, det vill säga laudes och vesper, samt på daglig mässa och högtidlig högmässa på söndagen.