Det är på riktigt! Gud vägleder i vardagen

Kyrkans fara är inte bara inre sekularisering utan, som författaren här visar, ett förandligande av realiteten i Guds verklighet, av inkarnationen som verklig händelse och Kristi reella närvaro i nattvarden. Om kyrkan glömmer att förkunna denna verkliga verklighet, gör sig människor sina egna gudar, som inget annat är än projiceringar av våra behov och önskedrömmar. Författaren, som är präst i Falkenberg och tillhör SPT:s redaktion, visar på två diken som kyrkan riskerar att falla i. Han avslutar sin artikel med att visa på kyrkans väg framåt.

Jag vill skriva om det som vi alla redan vet. Att det är på riktigt. Att Gud finns och verkar i sin kyrka. Ändå behöver vi ständigt påminnas. Det finns ju så mycket vardag att gå vilse i, både som människa och som kyrka.

Två kyrkliga diken

Det finns två diken att falla i om man vill tappa bort Gud i kyrkan. Genom kyrkans historia har vi sett flera exempel.

Det första diket

kan illustreras av altaret som Paulus såg under sin vandring på areopagen. »Paulus steg fram inför areopagen och sade: Athenare, jag ser av allt att ni är mycket noga med religiösa ting. När jag har gått omkring och sett på era gudabilder har jag nämligen också upptäckt ett altare med inskriften: Åt en okänd gud» (Apg. 17).

Atenarna hade säkrat upp med ett altare för dyrkan av det okända andliga. Paulus hälsar från den guden genom att tala om Jesus.

Johannes inleder sitt evangelium med att göra samma sak. Det filosofiska Logos blir människa och bor bland oss.