Ekumeniska spaningar
Magdalena Dahlborg, religionsvetare, redaktör för Signum och handläggare för ekumenik hos Stockholms katolska stift, delar här med sig av några ekumeniska insikter. Hon sammanfattar sin förståelse för ekumenik i orden vandring och väg, språk, majoritet och minoritet, sanning, bön och fika. Ekumeniken är en rörelse för att förstå varandra, trots att teologiska ord och begrepp kanske används olika i kyrkogemenskaperna. Och inte bara sanningssökandet är viktigt i de ekumeniska mötena utan också fikat.
I kyrkans läsningar efter påsk får vi följa två lärjungar till Emmaus, och bli medvetna om den kraft som finns såväl i vandringen som i måltiden. På sätt och vis kan man säga att ekumenikens centrum är att dela kroppsligt och andligt bröd med varandra på vandringen mot den dag då vi helt gemensamt kan bryta det himmelska brödet.
att vi nu behöver komma överens om vad vi faktiskt menar med »en», med »helig», med »allmännelig» och med »apostolisk» – och därmed om vad vi menar med »kyrkan»
Ekumeniken kan också sammanfattas som det faktum att de kristna gemensamt skriver under på att kyrkan är »en, helig, katolsk/allmännelig och apostolisk», och att vi nu behöver komma överens om vad vi faktiskt menar med »en», med »helig», med »allmännelig» och med »apostolisk» – och därmed om vad vi menar med »kyrkan». Våra skillnader ligger mycket just i synen på vad kyrkan är och vad enheten är, och dessa är tätt sammanlänkade med vår förståelse av inte ekumenikens syfte och mål, men med vår syn på när dessa är uppnådda.
I den här artikeln vill jag delge några ekumeniska spaningar. De formuleras i sex ledord som kan fungera som hjälp på vägen men också för med sig särskilda utmaningar. Dessa är vandring och väg, språk, majoritet och minoritet, sanning, bön och fika.