Ett romerskt katolskt »ekumeniskt vademecum»

I medlemsbladet för FKE (Kristen Enhet nr 2/2021) presenterar Nausikka Haupt, ekumenikhandläggare vid Stockholms katolska stift, en av Enhetssekretariatet i Rom antagen »ny handbok med riktlinjer för ekumenik, med titeln ’Biskopen och kristen enhet: ett ekumeniskt vademecum’». Handboken utfärdades »för att fira 25-årsjubileet för Johannes Paulus II:s ekumeniska encyklika, Ut unum sint, och 60-årsdagen av inrättandet av det Påvliga rådet för främjandet av kristen enhet av påven Johannes XXIII 1960».

På själva årsdagen skrev påve Franciskus att »tjäna enheten är en väsentlig aspekt av varje biskops uppdrag, som är att vara den synliga källan och grunden för enheten i sin egen särskilda kyrka».

Kardinal Koch som presenterade handboken hänvisade till att »det är ett uppdrag och ett obligatorium för biskopar att verka för ekumeniken. Vademecumet riktar sig dock till alla, inte bara biskopar». Haupt skriver att handboken, »detta vademecum kan ses som en guidebok, eller kompass för hur man kan tänka och agera i ekumeniken ... ekumeniken är en viktig uppgift i biskopens mission».

Haupt gör så en kort sammanfattning från presentationen av riktlinjerna, som består av två delar: 

Främjandet av ekumeniken inom [Romersk-]Katolska kyrkan – det är en utmaning för katoliker och det behövs ekumenisk utbildning». Dokumentet nämner här vad som krävs på alla nivåer för att den katolska kyrkan ska uppfylla sitt ekumeniska uppdrag.

Mer väsentligt i ett större allmänkyrkligt perspektiv är den andra delen, »dialogen med andra kristna», som säger att »det finns fyra sätt för Katolska kyrkan att interagera med andra kristna samfund:

Den andliga ekumeniken, själen i den ekumeniska rörelsen
Kärlekens dialog, som främjar en »kultur att mötas» i dagliga kontakter med andra kristna i kraften av vårt gemensamma dop
Sanningens dialog, där man söker sanningen med andra kristna, särskilt i den teologiska dialogen.
Livets dialog utbyten och samarbete med andra kristna, genom pastoral ekumenik (t ex blandäktenskap), vittnesbörd (t ex interreligiös dialog) och kultur».

Haupt lyfter här fram att »påve Franciscus har betonat att enheten inte är ett mål där framme i slutet någonstans, men man gör ’enheten medan man vandrar’, det sker genom och under vägen, genom den Helige Ande. Han har också sagt att ’om vi gör resan med Kristus, kommer han själv att förverkliga enheten’».

I samma anda uttryckte kardinal Koch att »det ekumeniska vademecumet ’ska vara en hjälp på biskoparnas och hela den katolska kyrkans resa mot den fullständiga gemenskap som Herren har bett om».

I samband med att riktlinjerna presenterades ställdes även mer kontroversiella frågor som den om gemensamt nattvardsbord. Kardinal Koch menade att »den frågan hänger ihop med hur man ser på relationen mellan ’ecclesial och eucharistic communion’, kyrklig och eukaristisk gemenskap. För [Romersk-]Katolska kyrkan förutsätter en eukaristisk gemenskap, att man har en ’ecclesial’, ecklesiologisk gemenskap, och att det för en [romersk-]katolik krävs en giltig vigning hos prästen för att kunna ta emot eukaristin, medan många lutherska kyrkor t. ex. ser eukaristisk gemenskap som ett steg på vägen». Han nämnde då även att det skulle behövas en ny dialog om BEM-dokumentet.

SPT:s ledare i nr 6/2021 tog upp det av kyrkostyrelsen nyligen godkända dokumentet Svenska kyrkans plattform för ekumenik och interreligiös samverkan och dess fokus inte minst på frågor inom den politiska sfären som »ekumeniskt lärande, policydialog, klimat-, hållbarhets-, och urfolksfrågor, genusrättvisa samt interreligiös samverkan». Haupts presentation av det romersk-katolska dokumentet ger intrycket av att detta är mer inriktat på arbetet med den faktiska enheten mellan kyrkorna i liv och lära. BEM-dokumentets betydelse kan knappast överskattas, här finns en gemensam plattform i synen på dop, nattvard och ämbete. Som Koch berörde vore det ytterligt angeläget att aktualisera, fördjupa och förnya BEM. Svenska kyrkan har i mångt och mycket förhållit sig allt friare till vad som där sägs.

Det ekumeniska vademecumet kommer under våren i svensk översättning på Veritas förlag.