Etik vid livets början och slut

Kommentarer till ett biskopsbrev

I början av året kom biskopsbrevet om livets början och slut (Livets början och livets slut. Redskap för orientering i etiska vägval. Ett brev från Svenska kyrkans biskopar till präster och diakoner.) Det har varit efterlängtat, och de frågeställningar som det tar sig an är inte enkla. Svensk lagstiftning inför livets slut är tydlig – i alla fall än så länge – om att aktiv dödshjälp inte är tillåten. Inför livets början är lagstiftningen lika tydlig vad gäller avslutande av ett mänskligt liv i dess början. Men inte heller där är det enkelt. Inga lagar kan dölja den etiska konflikten och osäkerheten. Gert Nilsson, teol.dr, och Björn Fyrlund, teol.dr, reflekterar här om biskopsbrevet och drar bl.a. paralleller till tidigare utredningar och uttalanden.

Biskoparna är ute i ett angeläget ärende när de nu har gett ut ett brev om etiska problem som hör samman med livets början och slut. Tidigare har kyrkans röst i dessa frågor kommit till tals i ett antal remissvar på statliga utredningar, svar som redovisat kyrkans hållning i dessa frågor men som lästs endast av en mindre grupp människor, även om de i vissa fall fått något större publicitet.

Nu vänder sig biskoparna till innehavarna av kyrkans vigningstjänst, präster och diakoner. Men även till ett par andra yrkesgrupper. Detta innebär att brevet riktas till mottagare som skiljer sig från varandra både genom utbildning och arbetsuppgifter. Det är inte lätt att formulera ett brev som riktar sig till så skilda mottagare. Vi ser brevet snarare som ett sätt att i den allmänna debatten klargöra kyrkans ställningstagande i dessa livsviktiga frågor, och ett sådant syfte är väl befogat i en kultur där de så kallade kristna värdena inte längre är självklara. Men då behövs också ett klargörande av vad kristen tro är och vad den kan betyda.

Det nu aktuella brevet skiljer sig från det på sin tid uppmärksammade biskopsbrevet 1951 Ett brev i en folkets livsfråga, adresserat till prästerna. Där talades det om Guds bud. Detta lyser med sin frånvaro i det aktuella brevet. Om det över huvud taget är tal om Guds vilja får den enskilde genom fyra etiska principer själv komma fram till vad den är. Men nu handlar det främst om att den enskilde genom de fyra principerna skall komma fram till ett acceptabelt beslut, ett beslut som således tänkes fristående från Guds bud eller Guds lag. Det är som om det viktiga är vägen fram till beslutet, inte vilket beslutet blir.