Ett fall i Vera
Nej, det är rätt rubrik! Det skall inte vara ett fall för Vera utan ett fall i Vera, eller rättare sagt i Villa Vera. Det är vårt hus. Det var där jag föll och bröt foten i våras. Sedan dess har jag haft god tid på mig att fundera över världens elände. Har det blivit bättre? Tja, det kan diskuteras. Men varför ska man vara glad för man har det bra, när det finns så mycket elände att fröjda sig över?
Julbrev, till exempel. Vi har fått många julbrev (mest digitala) med resuméer av det gångna året. Gissa vad de flesta handlar om? Man kan bli trött för mindre!
Inte skriva om Corona, inte skriva om Corona...
Men det är det vi gör, hela tiden. Vi fröjdar oss, sida upp och sida ner, över undergångsmöjligheterna.
Hur många artiklar i tidningen handlar om att vi har det bra och hur många handlar om elände?
Och om du läser en bok – hur många böcker handlar om att vi har det bra och hur många handlar om jämmer och elände? Och om du ser en film – hur många är en feel good-film och hur många handlar om krig, död och förstörelse? Och hur många TV-spel handlar om att vi håller fred med våra medmänniskor? För att inte tala om nyheterna.
Tacka vet jag en rejält bloddrypande deckare!
Det är mycket roligare med undergång än med välgång. Det är t.o.m. så att det är omoraliskt att vara undergångsmotståndare.
Tänk dig att Greta Thunberg säger: »Äh, det är väl inte så farligt det här med miljön, det ordnar sig, det har det alltid gjort!»
Eller att Malcolm Dixelius säger: »Putin och Lukasjenko är i grunden fredliga och demokratiska förespråkare.»
Eller att Carina Bergfeldt säger: »Trump var en bra president. Med honom skulle världen bli bättre.»
Eller att Anders Tegnell säger att den här epidemin är väl inget att oroa sig för, den är snart över, vaccin är egentligen helt onödigt!
Inte skriva om Corona, inte skriva om Corona...
Du hör själv. Det är omoraliskt att tro på att framtidsdagen är ljus och lång och mycket aktningsvärt att säga att undergången är nära.
Ju mer undergång, desto bättre är det! Den som tror på undergång är trovärdig, medan den som talar om välgång är suspekt.
Men i kyrkan är det väl inte så? Jag har varit på en del gudstjänster nu vid nyårsskiftet. Predikningarna började så: »Nu har vi alla under det år som gått varit ...
Inte skriva om Corona, inte skriva om Corona...
På söndagen efter nyår »avnjöt» jag en predikan – texten handlade om när Jesus drev ut månglarna ur templet. Vet ni vilka månglarna är? Jo, miljöförstörarna, de som inte vårdar sig om Moder Jord utan bringar världen till undergång.
Nu förväntar jag mig att resten av årets predikningar ska handla om de apokalyptiska ryttarna, om döden på den blekgula hästen, om änglarnas vredesskålar och om vilddjuret med nummer 666. Det är stora ord i tiden.
Förväntar, förresten. Förväntar är inte rätt ord. Fruktar är mera rätt. Jag fruktar!
Alla goda predikanter som läser detta, lyssna till ett visdomsord!
Låt oss slippa undergångsprofetiorna i predikningarna framöver! Världen sköter den saken oss förutan.
Låt oss i stället få veta att vår framtidsdag är ljus och lång, att döden är besegrad och livet trätt fram i ljuset, att Jesus gör allting nytt och att bibelordet är kraftfullare än tidningsrubrikerna.
Inte predika om Corona, inte predika om Corona!
Må ni lyckas bättre med det än vad jag gjort i denna dystra Reflex!
Johan Thelin