Gudstjänstfirarens upplevelse
Ordet »kyrkbänksteologi» får mig att tänka på vad kontraktsprosten sa till den unge adjunkten inför första mässan i katedralen: »Kyrkbänksämbetet är lika viktigt som prästämbetet, minns det».
Kyrkbänksämbetet, att i sin bänk troget fira mässa söndag efter söndag, be med i bönerna, samspela med liturgen, leva med i gudstjänstens rytm. Den som firar gudstjänst i bänken är en del i en helhet. Hon står och sitter, ber och sjunger tillsammans med de övriga gudstjänstfirarna, tar emot bröd i sin hand, doppar eller dricker lite vin. Uppträder som det förväntas av henne i den tradition som gudstjänsten firas i. Samtidigt gör hon kanske sådant som bryter mot vad andra gör, till exempel böjer sig djupt framåt vid nämnandet av Jesu namn, gör korstecken, går till ljusbäraren för att tända ett ljus eller två.
Vad hon tänker, hur hon tolkar det som sker i gudstjänsten och det hon själv gör, kan vi inte veta om vi inte talar med varandra eller skriver en avhandling. Elin Lockneus doktorsavhandling, Kyrkbänksteologi är en välkommen studie av gudstjänstfirares liturgiska praktikers teologi, framlagd vid Enskilda Högskolan i Stockholm.