Jesus – om ungdomarna får välja

Ungdomsbarometern släppte i december sin årliga rapport om värderingar och trender bland 16‒24-åringar. Generation Z, uppvuxen med digitala verktyg som en självklarhet och sedan skolstart fostrats in i att du kan bli vad du vill, gav i år överraskande besked. Man söker trygghet och nostalgi, men framför allt Jesus. Religion i allmänhet rankas högt, men det är specifikt kristendomen som står i fokus. Jesus kan bli årets influencer 2025, skriver Moa Lindstedt (SVTNyheter 19/12 2024). Samtidigt kommer rapporten om att intresset för konfirmationsläsning tydligt ökar. Ungdomsbarometern bekräftar vad många präster och andra kyrkoarbetare märkt, att allt fler unga människor söker sig till kyrkan. Det är inte underhållning eller i första hand en mysig gemenskap de söker. De bär på en längtan efter en genuin tro, att Gud är på riktigt.

Det är inte underhållning eller i första hand en mysig gemenskap de söker. De bär på en längtan efter en genuin tro, att Gud är på riktigt.

Ungdomarna är inte ensamma. Tvärtom har det blivit tillåtet att skriva om längtan efter en gudstro och den personliga upptäckten av Gud. Avslutningen av den populära polisserien Tunna blå linjen överraskade med att låta svaret på tre säsonger av kriminalitet, misär och uppgivenhet vara att hitta styrka i sin gudstro, en alldeles vanlig svenskkyrklig gudstro. Borta var karikatyrerna och stereotyperna av präster och andra kristna. Tron var på riktigt. Den höll när allt annat i tillvaron krackelerade.

När DN (9/9 2024) låter förstasidan prydas av fyra konfirmander som ska döpas och följer upp med ett tresidors reportage om det nyvaknade intresset för konfirmationsläsning är det svårt att inte tänka på hur chefredaktör Tingsten på samma plats dödförklarade både kyrkan och tron för 75 år sedan. Gud överlevde uppenbarligen Tingsten – och Hedenius.

Slutet av 2024 kantades med krönikor om trons nödvändighet. Goda samtal med kristna företrädare fick plats i radio och i TV-soffor. Till slut blev talet om trons relevans och de ungas nyvakna intresse så ansträngande för biträdande kulturchef Eric Rosén att han kände sig tvingad att skriva att Gud inte finns och att tron på en helig skrift är hittepå (Aftonbladet 8/12 2024). Efter att ha fått mothugg av professor Joel Halldorf blev båda inbjudna till TV-debatt om Guds existens (Aktuellt 17/12 2024). Två världar möttes. Vi kunde kanske ana början på en spricka i den världsbild som försöker skapa en motsättning mellan tro och vetenskap och den politik som förminskat tron till enbart nyttig kultur och moral; att det samhälle som under decennier försökt skaka av sig Gud långsamt börjar ana trons relevans.

De senaste månaderna har det debatterats och reflekterats om Gud och kristen tro i Aftonbladet, Expressen, DN, SvD, Fokus, ETC, Dagen, Aktuellt, Rapport, TV4 och på många digitala plattformar. Vem hade anat detta? Till och med debattörer som inte själva tror på Gud uttrycker ändå behovet av Gud. Hanna Hellqvist, som profilerat sig som ateist, besökte i novembermörkret en kyrkokonsert i Stockholm. I sin krönika i DN (26/11 2024) beskriver hon hur alla fick sjunga med i ett Kyrie och hur hon upplevde hur hela kyrkan vibrerade. »När konserten var slut och ljusen tändes igen fick jag hålla min ateistiska vän Evelina länge i famnen så att hon skulle få gråta färdigt. Förlåt, sa hon, jag vet inte vad det är med mig, men det är väl klart att man måste få gråta när någon förbarmar sig över en.»

Samtalet om den kristna trons relevans förs nu i skolkorridorer, fikarum, mediahus, på filmduken och inte minst på sociala medier.

Vilka är orsakerna? En vanlig förklaring är att människor i tider av oro söker trygghet och mening. Men vi vet också att den helige Ande blåser vart den vill och bönen om att det som nu sker har funnits länge hos många. Därför gäller det att kyrkan ser det som sker och är beredd att ta emot dem som kommer. Några saker märks extra:

• En nyupptäckt av kyrkorummet. Det är inte självklart att ett nyvaknat andligt intresse ska leda människor till kyrkan, men så tycks nu ske. Vi hör flera vittnesbörd, inte minst från unga, att även om det är genom sociala medier eller musikstreamingtjänster som man ofta först mött Guds tilltal, nöjer man sig inte med det digitala. Kyrkorummet rymmer något som man inte får någon annanstans, något stabilt i en tid av ständiga och snabba förändringar, en frid som denna värld inte känner.
• En nyupptäckt av gudstjänsten. Inte med nödvändighet eftersom alltför många gudstjänster trevligfieras sönder, men där det finns gudstjänster som innehåller trosvisshet, äkthet, en genuin förkunnelse och en vördnad inför sakramenten, finns också något som ger verklig mening i en tid som står på tröskeln till den konstgjorda AI-åldern.
• En hunger efter undervisning om kristen tro. I ett Google-samhälle finns tillgång till allt, men man har ingen aning om hur relevant eller sant det är. Vi ser en längtan efter det genuina, efter det som svarar på den längtan man har och de erfarenheter av Gud man fått. Kyrkan behöver inte linda in och vara försiktig. Vi behöver öppna och ösa ur våra förråd.

Hur möter Svenska kyrkan denna längtan? Hur rustade är församlingarna?

Om vi framöver får se ett påkristnande med stort intresse inte bara för religion i allmänhet utan framför allt för klassisk kristendom, blir den utmanande frågan: Hur möter Svenska kyrkan denna längtan? Hur rustade är församlingarna? Om en nyväckt människa inte hittar någon gemenskap där man kan få växa i sin tro, kommer hon att vandra vidare eller så kommer tron att slockna. Ofta får församlingen bara en chans. Om en människa besöker en gudstjänst men inte blir sedd kommer hon inte tillbaka. Beredskapen för att möta ungdomar och vuxna som längtar efter tro eller erfarit Guds närvaro behöver redan finnas. Annars är det för sent. Det borde vara en självklarhet att det i varje församling ska finnas en tydlig väg att följa för den som knackar på kyrkdörren och säger: Hej, jag vill bli kristen. Hur gör jag?

Susanna Birgersson avslutar sin decemberkrönika (GP 7/12 2024): »Jag hoppas att församlingarna förstår att dessa nya besökare kommer för att lära sig något nytt, för att höra något urgammalt och samtidigt tidlöst – och inte bara serveras samma tidsbundna värdegrundsmoralism som hörs precis överallt i resten av samhället.»

Den helige Ande, som tänder längtan och tro i enskilda människor, kan även skapa nytt liv i våra församlingsgemenskaper. Där meningsfulla gudstjänster firas och där det finns en församlingsomsorg, finns förutsättningar att det som ungdomsbarometern framtidsspanat om innebär väckelse och nytändning i våra församlingar.

Det är på gräsrotsnivå som det personliga mötet sker, men resurser som inspirerar och utmanar behöver skyndsamt tillsättas på pastorats-, stifts- och riksnivå.