Kristi himmelsfärds dag

Herre över allting

»Till härlighetens land igen»

Kristi himmelsfärd avslutade den del av Guds frälsningsverk som var Jesu synliga gärning på jorden. Den är så viktig att den finns med i trosbekännelsen. Strax före himmelsfärden sade Jesus: »Jag är med er alla dagar». Skyn/Anden tog alltså bort honom ur vår åsyn men inte ur vår verklighet. När Kristus återvände till den himmelska härligheten återtog han den allmakt, allestädesnärvaro och allkunskap som han avstått från vid människoblivandet, men förblev samtidigt sant mänsklig. Han är fortfarande Marias son, en av oss. Man kan meditera över festen i himlen vid Sonens återkomst. Satte Fadern en ring på hans hand och skor på hans fötter? Var det en tiodagarsfest med slaktad gödkalv, musik och dans och sång om frälsningen och kraften och riket hos Gud och makten hos hans smorde?

Man kan släcka påskljuset under epistelläsningen. Seden är gammal, men kan leda tankarna fel, till att Jesu försvann. Eftersom himmelsfärden skedde från Olivberget öster om Jerusalem uppstod seden att be vänd mot öster och så markera sin väntan på Jesu återkomst. Därav uppkom traditionen med altaret placerat i öster.

Liturgisk färg Vit
Texter Jes. 61:10–11, Apg. 1:1–11, Luk. 24:49–53, Ps. 110

Psalmer