Kyrkan och synkretismen – en frestelse med olika ansikten

Är synkretism en fara och en frestelse för kyrkan? Som författaren här visar har synkretism funnits i alla tider och alltid varit en frestelse. I såväl Gamla som Nya testamentet finns upprepade varningar för synkretistisk sammanblandning. Ändå smyger den sig in i kyrkan och församlingarna. Österländska tekniker, nyandlighet och islam påverkar men även politiska ideologier. Författaren är generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen och skribent, bl.a. ledarskribent i Världen Idag.

I den avslutande delen av C. S. Lewis Narniaserie Den sista striden skildras en förvirrad tid i landets historia. Narnias kung Tirian för en ojämn kamp mot sina fiender calormenerna, och mitt i allt dyker en korsning mellan Aslan och den calormeniska avguden Tash upp på scenen, av sina anhängare kallad för Tashlan. När bedrägeriet efter en tid avslöjas träder den verklige Aslan fram och i bokens avslutning öppnas en dörr till hans eviga rike. Bara de som känner igen Aslan som Herre och Frälsare får passera in i Guds härlighet och glädje.

C. S. Lewis valde inte detta bildspråk av en slump. Hela Narniaserien är skriven med Bibeln som referenspunkt, och i Tashlan kan vi med stor säkerhet ana Nya testamentets tal om Antikrist eller laglöshetens människa, som ska träda fram i den yttersta tiden och som kännetecknas av sina religiösa anspråk (se 2 Thess. 2; 1 Joh. 4 m.fl.). Även den uppblandade religionen hör på så sätt till bilden. Den laglöse, skriver Paulus, »sätter sig i Guds tempel och utger sig för att vara Gud» (2 Thess. 2:4).

De tydligaste varningarna för religionsblandning finner vi annars i Gamla testamentet. De inledande verserna till dekalogen lyder: »Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig» (2 Mos. 20:2–3). Gång på gång kan vi därför också se att Israel varnas för de omkringliggande folkens religioner. De ska inte dyrka dessa folks gudar, men inte heller blanda sin kultur eller religion med deras. Att vara »helig» i en gammaltestamentlig kontext är att vara helt och hållet skild från såväl hednafolken som deras mångahanda sedvänjor.