Kyrkomusikern som blodgivare
Kyrkomusikern är kyrkomusiker, varken mer eller mindre. Men kyrkomusikern kan vara med i församlingsbyggandet, finnas i så många fler möten och relationer än vad som sker på orgelpallen eller i körövningarna. Maria Löfberg, kyrkomusiker i Falkenberg och medlem i SPT:s redaktion, skriver här om vikten av att organisten också är en del av församlingens uppgift att göra alla folk till lärjungar – alla människor i alla möten. Att som organist finnas med i fler sammanhang främjar samarbetet såväl med övriga i personalen som med dem som söker sig till församlingen.
Uttrycket »bygga församling» blir alltmer frekvent, ju större behovet blir av just det.
Det har under många år glesnat i kyrkbänkarna. Församlingsarbetarna slår knut på sig själva för att hitta på verksamheter och gudstjänstformer som ska locka skarorna. Det är inte konstigt att man med längtan skriver i platsannonser att den sökande ska vara intresserad av att »bygga församling», inte bara i annonser för präster, utan ofta också när man söker kyrkomusiker.
Exakt hur detta ska gå till verkar vara svårt att definiera. Det självklara i att förkunna evangeliet om Jesus Kristus kan verka för enkelt. Nog måste vi göra något mer? Eller något annat?
Det är lätt att vi i vår iver rusar iväg åt vart sitt håll för att hugga i med församlingsbyggandet, alla med sina olika idéer och kompetenser. Vi bildar en brokig skara enspännare och cirkushästar, som glömmer att det viktigaste är att arbetslaget drar åt samma håll. Att vi inte bara delar visionen av församlingsbygget, utan även metodiken för hur vi ska bygga och kunskapen om vad som ska byggas. Grunden är redan lagd. Kristus har uppmanat oss att gå ut och göra alla folk till lärjungar. Döp och lär! Enkelt och samtidigt svårt.
Det handlar ju om det viktigaste budskap man kan tänka sig och det handlar om att som arbetare i Kristi bärarlag ta en risk.