Lagd i tomma händer

Jesus förändrade inte historien genom tvång, varken i ord eller handling, utan genom att ge sitt liv som gåva. Han väntade inte på att vi skulle bli goda för att älska oss, utan han offrade obetingat sitt liv för oss. Inte heller vi bör vänta på att andra ska bli goda för att göra gott, på att kyrkan ska vara perfekt innan vi älskar den, eller på att andra ska bekräfta oss för att vi ska tjäna dem. Låt oss ta det första steget! Detta är att välkomna nåden. Och helighet är inget annat än att förvalta denna gåva.

Det finns en fin berättelse om herdarna vid Jesu födelse, som flockades runt grottan med olika gåvor. Var och en skänkte det han hade, någon frukt av sitt arbete, en annan något värdefullt. Men medan alla tävlade i att vara mest generösa, fanns det en herde som inte hade något alls. Han var väldigt fattig och hade inget att skänka. Medan alla tampades med att lämna över sina gåvor, stod han skamsen en bit bort.

Josef och Maria hade svårt att ta emot alla gåvor, särskilt Maria, som hade barnet i sin famn. När hon såg herden med tomma händer, bad hon honom komma närmare. Och så lade hon Jesus i hans famn. Herden, som tog emot Jesusbarnet insåg att han hade fått mer än han förtjänade, att han hade historiens största gåva i sin famn. Han såg på sina händer, som alltid tycktes vara tomma: de hade blivit Guds vagga. Han kände sig älskad och när han övervann känslan av ovärdighet, började han visa Jesus för de andra, eftersom han inte kunde hålla gåvornas gåva för sig själv.

Käre bror, kära syster, om du tycker att dina händer verkar tomma, om ditt hjärta är fattigt på kärlek, så är det här din natt. Guds nåd har blivit synlig för att skina i ditt liv. Ta emot den – då kommer julens ljus att lysa i dig.

Ur Påven Fransiskus julpredikan 2019