Långfredagen

Korset

»Vi tillber dig, Kristus, du som genom korset återlöste världen»

Kyrkorummet och liturgin präglas denna dag av allvaret i Jesu död. Det man kan ta bort från koret tas bort, helst som avslutning på Skärtorsdagsmässan. Altaret kan vara naket med undantag för fem röda rosor. Ett enda ljus kan vara tänt och släckas i samband med orden om Jesu död. Orgeln kan vara tyst. Kyrkklockorna kan ringa mindre/dovare än vanligt eller inte ljuda alls.

Långfredagen är en sorgens dag. Därför är den liturgiska färgen svart. Mässa firas av tradition inte. Sorgen är en sorg över synden, ondskan och vår egen syndaskuld, för vilken allt Jesus led och dog. Sorgen är en sorg över Jesu smärtfyllda plågor och också ett delande av all mänsklig sorg. Det är bara riktigt om det känns naturligt för kyrkfolket att denna dag klä sig som till en begravning. Kyrkkaffet utgår. Men vi sörjer inte utan hopp. Kyrkan vet också på Långfredagen att det kom en Påskdag. Vi firar Jesu död – men vet att han lever. I dopet blir vi ett med Jesu död (Rom. 6). Långfredagen är en övning i att dö med Kristus och att alltså dö med hoppet om uppståndelse och liv.

Vid Jesu dödsstund kl. 15 kan man fira en korsandakt och kl. 18 en gravandakt. Vid korsandakten – eller på förmiddagen – kan man praktisera en ordning där den som önskar kommer fram till ett kors i koret och blir stilla inför det.

Liturgisk färg Svart eller röd
Texter Jes. 53:1–12, 1 Kor. 2:1–10. Mark. 15:21–41, Ps. 22

Psalmer