Med orgeln i centrum

Om Svenska Orgelsällskapet

Orgeln är det givna instrumentet i en kyrka. Tillsammans med urverket sågs en gång orgeln som det mest komplicerade mekaniska verk som människan kunde bygga. Detta enorma och på många sätt säregna instrument fortsätter att fascinera och dra unga musiker till kyrkan. Hans Fagius, professor vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn och ordförande i Svenska Orgelsällskapet, presenterar här dels orgelns betydelse, dels orgelsällskapets verksamhet för att främja både orgelintresset och framväxten av en ny ung generation av organister.

Sverige är ett land med en fantastisk provkarta på högkvalitativa orglar från olika epoker. Vi har minst 200 bevarade orglar byggda före år 1850 och lika många från tiden därefter fram till ca 1930. För att inte tala om alla instrument i alla upptänkliga stilar som byggts under de senaste 80–90 åren.

I ett nordiskt perspektiv är det ingen överdrift att säga att vårt orgelbestånd nog är det främsta, och vi skulle säkert komma rätt högt i rankningen om man lyfter blicken och ser ut över hela Europa. Detta faktum är det kanske inte så många kyrkobesökare som tänker på. Orgeln klingar vid gudstjänster och förrättningar, oftast från läktaren i väster. Den som spelar syns inte, och även om hon eller han har en oersättlig uppgift under gudstjänsten är organisten för de flesta en anonym person. Orgeln bara finns där som en naturlig del av gudstjänsten, och de flesta reflekterar inte över den.

Under 1600-talet sågs orgeln tillsammans med urverket som det tekniskt mest avancerade hantverk som gick att uppbringa

Men för dem som intresserar sig för instrumentet med dess oändliga möjligheter att understryka kyrkoårets varierande innehåll eller att förmedla tröst och glädje vid olika kyrkliga förrättningar eller konserter är det en värld som inte upphör att fascinera. Och det gäller såväl musikaliskt som tekniskt. Under 1600-talet sågs orgeln tillsammans med urverket som det tekniskt mest avancerade hantverk som gick att uppbringa. Orgelns betydelse vid den tiden förstår man när man får veta att den ibland faktiskt användes som en metafor för Guds verk på jorden.

Började i Lund

Vi har, liksom många andra länder, en förening som arbetar för svensk orgelkonst och kultur, Svenska Orgelsällskapet. Sällskapet grundades i april 1978 av en grupp entusiaster i Lund, och enligt de ursprungliga stadgarna var uppgiften »... att vara ett forum för alla orgelintresserade och att verka för att främja orgelkonstens ställning i kulturlivet». Bland de aktiviteter man tänkte sig ingick ganska självklart att organisera orgelexkursioner till olika platser i Sverige och om möjligt även utomlands. Dessutom hade man i tankarna att engagera sig för bevarande av historiska orglar, organisera debatter kring orgelfrågor och till och med att medverka till att skapa någon form av orgelmuseum.

Till att börja med kallades det bara Orgelsällskapet. Sällskapets förste styrelseordförande var läkaren och organisten Bengt Andreas från Malmö, vilken hade varit god vän med Albert Schweitzer. Han besökte också tidigt Paris där han bland annat mötte de legendariska organisterna Charles-Marie Widor och Louis Vierne. Styrelsens övriga ledamöter kom också från södra Skåne, och där återfanns både professionella organister och lekmän. Redan i september 1978 hade föreningen 94 medlemmar vilket, samtidigt som medlemmarna började strömma till från orter alltmer norrut i landet, snart skulle mångdubblas.

Det som kom att betyda mest för medlemstillströmningen var en ambitiös tidskrift, Orgelforum, vars första nummer såg dagens ljus våren 1979. Till en början utkom tidskriften med två nummer per år i A5-format. Omslaget var i färg medan bilder i övrigt var i svart-vitt. Dessa kombinerades årligen med ett par enklare maskinskrivna nummer utan bilder.

Attraktiva blev sällskapets årsmöten som kom att förläggas på någon ort i Sverige under ett par dagar då man fick ta del av några av de orglar som fanns i trakten. Orgelstudieresor till andra länder, till att börja med ganska blygsamma, var också något som lockade. Redan sommaren 1980, efter att man vid årsmötet i april antagit namnet Svenska Orgelsällskapet, hade föreningen 750 medlemmar som sedan skulle öka till som mest 1083 sommaren 1985; en blandning av aktiva organister och, inte minst, hängivna orgelvänner som inte så mycket själva spelade men som hade orgeln och orgelmusik bland sina huvudintressen.

I dag, 45 år efter grundandet, är Svenska Orgelsällskapet en i högsta grad levande förening med ca 900 medlemmar. Det blev inget orgelmuseum, och tidigare mer eller mindre livaktiga debatter om orgeln och dess förutsättningar, till exempel i förhållande till digitalorgeln, har numera ebbat ut. Men årsmötena har genom åren samlat upp emot 80–90 entusiastiska deltagare, och det har genomförts mer än 25 exkursioner till olika europeiska länder med intressant orgelbestånd, resor som samlat som mest omkring 50 deltagare.

Tidskriften Orgelforum har i hög grad blivit sällskapets stora flaggskepp. 1999 beslutade man att utöka formatet till A-4 med fyra fullständiga nummer per år genomgående i färg, något som betydde mycket för att den skulle få ökad status. Varje nummer har numera 52 sidor och innehåller en intressant blandning av artiklar om gamla och nya orglar i Sverige och utomlands, porträtt av orgeltonsättare, både nu levande och sedan länge döda, ofta i samband med jubileer, presentation av orgelmusik och referat från festivaler och orgelinvigningar. Därtill recensioner av facklitteratur och CD-inspelningar plus mycket annat. Orgelforum har utan tvekan en kvalité som skulle duga länge i internationell konkurrens. Men genom svenska språkets begränsningar är det framförallt intresserade runt om i Norden som med glädje tar del av den.

Varje år inbjuds någon internationellt välkänd organist som brukar leda en masterclass för studerande vid våra musikhögskolor

Årsmöten med festivaler

Sedan några år har Svenska Orgelsällskapet aktiverats på en mer offentlig nivå. Årsmötena är nu öppna festivaler där man varje år tar utgångspunkt i någon ort i Sverige där den lokala publiken tillsammans med Orgelsällskapets tillresta deltagare får ta del av de orgelskatter som finns i trakten. Festivalerna arrangeras i samarbete med de församlingar i vars kyrkor vi förlägger konserter, och det hela uppkallas efter det landskap där vi är, som till exempel GotlandsOrgel, SkåneOrgel eller DalaOrgel. Normalt är i dag att årsmötet sträcker sig över tre, någon gång fyra, dagar med sex-sju konserter plus en festhögmässa i den kyrka som man kan se som centrumkyrka för festivalen. Varje år inbjuds någon internationellt välkänd organist som brukar leda en masterclass för studerande vid våra musikhögskolor.

Det är viktigt att vi för att trygga sällskapets framtid arbetar för att få med den yngre generationen som medlemmar. Därför ger vi orgelstudenter ganska kraftiga subventioner för att kunna delta. Sedan 1994 finns en stipendiefond som till att börja med användes på traditionellt sätt till stipendier till enskilda lovande organister. Numera ser vi bredare på fondens möjligheter och använder en betydande del av tillgångarna till pedagogisk verksamhet. Vid 2024 års årsmöte i Halmstad med omgivningar – HallandsOrgel – kommer vi också att för första gången arrangera ett program för barn och familjer som löper parallellt med festivalens ordinarie program. Detta kommer att ske i samarbete med Göteborgs stift.

2015 arrangerades en orgelkompositionstävling, och två gånger – i Jönköping 2018 och i Falun 2023 – har vi vågat oss på nationella orgeltävlingar för unga organister, något som väckt uppmärksamhet och slagit väl ut. Här har vi kunnat glädja oss över att priser har donerats av bland annat Kungliga Musikaliska Akademien och Svenska Kyrkan.

Svenska Orgelsällskapet är alltså en i högsta grad aktiv förening och vi ser ljust på framtiden. Orgeln är ett fantastiskt instrument som vi tror aldrig ska sluta att fascinera. Det är unikt i och med att det är både ett gudstjänstinstrument och ett storslaget konsertinstrument. Vi hoppas och tror att vår förening ska vara en stark röst i arbetet med att behålla instrumentets unika position framförallt i våra kyrkor men även i de konsertlokaler där det finns en orgel.