Minskande skaror i kyrka och frikyrka

Bland kristna debattörer finns olika meningar om vi just nu är inne i sekulariseringsperiod eller inte. Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria, skrev för några år sedan en bok om Gud – återkomsten där han hävdade att det i dag finns en större öppenhet i samhället för tro och teologi. Gångna årtiondens distans till allt tal om Gud har ersatts av en post-sekulär hållning, som öppnar också för religion. Som krönikör i Expressen kan man säga att Joel Halldorf själv är ett exempel på den ökande öppenheten.

Däremot tycks det inte finnas något samband mellan det påstådda ökande intresset för tro och religion och siffrorna för kyrkotillhörighet. En påminnelse om detta fick vi när tidningen Dagen den 23 september presenterade en undersökning av Magnus Hagevi, professor i statskunskap i Växjö. Han hade undersökt hur frikyrkligheten klarar sig medlemsmässigt i dagens sekulariserade samhälle. Hans svar är att siffrorna sjunker, vare sig man nu ser på de medlemssiffror samfunden själva redovisar, eller man använder sig av termen betjänade som myndigheterna använder när det gäller att bestämma storleken av statsbidrag. Gruppen betjänade består av inskrivna medlemmar och personer som är registrerade och deltar i församlingens verksamhet. Antalet betjänade i frikyrkorna är ungefär dubbelt så många som antalet inskrivna medlemmar.

Hagevi har jämfört siffrorna inom den svenska frikyrkligheten från 2012 – året efter att Equmeniakyrkan bildades – till år 2020. De samfund som undersökts är Pingst FFS, Equmeniakyrkan, Evangeliska frikyrkan, Svenska alliansmissionen och Frälsningsarmén. Under denna period har antalet medlemmar minskat med 2 procent, och betjänade med 9 procent. Antalet betjänade inom frikyrkligheten år 2020 var ca 297 000 personer eller knappt 3 procent av befolkningen. De romerska katolikerna uppgavs vara ca 125 000 och i 17 ortodoxa kyrkor var knappt 150 000 personer registrerade. Det betyder att de katolska och ortodoxa kyrkorna snart är lika stora som frikyrkorna.

Hagevi har granskat siffrorna i detalj och observerat att den största nedgången under 2010-talet står Equmeniakyrkan för med en minskning av antalet medlemmar med 13 procent och betjänade med hela 16 procent. I intervjun i tidningen Dagen pekar han på möjliga orsaker: landsbygdens avfolkning, den allmänna sekulariseringen och förekomsten av liberalteologi i delar av Equmeniakyrkan. Han säger: »Det är i de delar av samfundet som är uttalat liberalteologiska som medlemsminskningen har varit tydligast. De områden där församlingarna har en mer uttalad evangelisk teologi har däremot stått emot sekulariseringen bäst.»

Det är inte första gången som sambandet mellan stark minskning av medlemmar och liberalteologi lyfts fram. Inte minst från USA har sådana rapporter kommit med jämna mellanrum, att main-line-kyrkorna förlorar medlemmar och att pingstbetonade samfund går framåt. Nog vore detta något att titta på för de forskningsavdelningar som finns på samfundens kanslier.

Nu är det som bekant inte enbart frikyrkorna som tappar medlemmar. Också i Svenska kyrkan minskar tillhörigheten. Under tioårsperioden 2011–2020 minskade antalet kyrkotillhöriga med nästan 800 000 personer, från 68 procent av befolkningen till 55 procent, drygt 5,5 miljoner medlemmar. För Svenska kyrkans del vore det viktigt att fråga sig om det finns ett samband mellan den dominerande liberala teologin och den kraftiga medlemsminskningen.