Ny pingst och Andens gåvor till min frälsning
Finns det någon »trosvandringens väg»? En väg där en människa i sitt andliga liv förs närmare Kristus? Här beskrivs hur en sådan vandring ofta ser ut – från en ivrig moralisk ambition till självinsikt om den egna förmågan. Och till förlösningen och befrielsen i Kristus. Det är en klassisk trosvandring, känd från flera olika trostraditioner, som här presenteras. – Fredrik Brosché är docent, präst, psykoterapeut och har tidigare varit föreståndare för Kyrkans själavårdscentrum i Göteborg.
Rubriken anspelar på Luthers förklaring av tredje trosartikeln: »Jag tror att jag icke av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom, utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro.»
Sex pingstgåvor vill jag lyfta fram här.
1. Den första gåvan är att Anden upplyser dig om att Gud lever
Pingstdagen år 1961 då Kyrkan över hela jorden firar Andens utgjutande framhäver Dag Hammarskjöld i sina Vägmärken att just pingstens helige Ande »har kallat», »upplyst» och lett honom. Han skriver: »Jag vet ej vem eller vad – som ställde frågan. Jag vet ej när den ställdes. Jag minns inte att jag svarade. Men en gång svarade jag ja till någon – eller något. Från den stunden härrör vissheten att tillvaron är meningsfylld och att mitt liv därför, i underkastelse, har ett mål.» Här anspelar Hammarskjöld, menar jag, på Luthers förklaring till tredje trosartikeln som han kan utantill allt sedan sin konfirmationsläsning.
Den unge Hammarskjöld var en gång omedveten om att det var Gud som ställde frågan och kallade honom. Han var omedveten om att det var en stor gåva och att den fick honom att säga ja. Han var också omedveten om att gåvan skulle ge hans liv mening. Det var först i efterskott som han blev varse Guds hand och Andens röda tråd. Då kände han bara stor tacksamhet för att Gud gripit in i hans liv, kallat honom och upplyst honom med Andens gåvor.
En gång svarade jag ja till någon – eller något. Från den stunden härrör vissheten att tillvaron är meningsfylld
När började du att personligen tro på Gud? De flesta brukar svara, att det skedde då de var tonåringar. Det var en stor omställningsperiod: De lämnade barndomen och gick in i vuxenlivet. De skulle hitta sig själva och finna meningen med livet.
Många finner Gud senare i livet. Det kom nya besökelsetider också senare. Det kanske skedde då du blev medelålders eller pensionär. Då du vartefter förlorade hållpunkter du tidigare hängt upp livet på. Då du kände allt djupare brist och tomhet i tillvaron och börjadesökanågotsombestårdåalltannatförgår.
Du fick så i fruktbara ögonblick uppleva att Gud finns. Somliga betogs av naturens skönhet under sommarkvällar vid en sjöstrand då solen gick ner i väster i purpurrött. Eller under en gnistrande stjärnklar natt i fjällen med stjärna bortom stjärna: »Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk» (Ps. 19:2). En psalmdiktare beskriver det: »Jag hör hans röst där sommarvinden susar/där lunden sjunger, och där floden brusar» (Sv. ps. 305:3).
Andra personer berättar om en djupglädje över att stå med ett nyfött barn i sina händer. Journalisten Maria Bergom Larsson beskriver hur hon fann Gud: »En (orsak) var känslan, särskilt under åren med små barn, av överväldigande tacksamhet över att livet var så rikt, men en känsla som jag inte visste till vem jag skulle rikta. En annan var en stark känsla av skuld över allt jag gjorde fel, över all otillräcklighet som jag fann nästan outhärdligt tung att själv behöva bära.»
Vänskapen med andra kristna bidrog på samma sätt som Natanael blev sedd av Filippus och kom till tro genom honom. Du var en som Natanael som mötte en kamrat, lärare, en Filippusgestalt (som i Joh. kap. 1) vilken utstrålade kristen livsglädje och trygghet som du också sökte. I botten fanns ett slags hemlängtan bortom alla ord som drog dig till Gud.
Plötsligt var materialismens reduktionistiska ostkupa över tillvaron borta. Under en omvälvande stund tänkte jag: Gud finns. Jag såg på livet med nya ögon. Honom som jag länge ändå omedvetet räknat med får ord, blir medveten och aktuell. Jag ville vara med Gud och lära känna honom mer. Tillvaron är en god plats att vara i för Gud Skaparen är här.
Tre vägledande råd blev viktiga:
Först att börja be. Jag började be och fick uppleva att Gud svarade på mina böner. »Bönhörelser» gjorde att Gud fick allt tydligare konturer. Jag gick inte ensam. Han är med mig och hjälper mig i skola, arbete och vardag. De gladde mig och fick mig att tacka Gud (Jak. 1:17f). Mina medmänniskor blev viktiga på ett nytt sätt. Jag kom ur min egocentricitet och började be för andra också. När jag tänkte på andra blev mitt hjärta varmt. Jag var en del i de heligas samfund. Nära och kära dök upp för min inre blick då jag bad: »allt är förändrat, hindren undanröjda, det som tyngde och tryckte borta, vägen till himmelen öppnad».
Sedan läsa Bibeln. Den öppnade sig för mig som ett kärleksbrev skrivet direkt till mig personligen. Jag kände igen mig i olika personer i Bibeln. Det som Kristus sade till dem i svåra situationer sade han också direkt till mig. Det var Gud själv som talade till mig, ledde mig genom Skriften och gjorde mig viss.
Slutligen börja gå i kyrkan. I liturgin och predikan hörde jag Faderns röst tala till mig. I mässan var det Kristus själv som var närvarande bakom altarringen, räckte mig gåvorna och sade »för dig utgiven» och »för dig utgjutet». Jag förstod varför den kallades eukaristi.
2. Den andra gåvan är att Anden väcker ditt samvete så att du vill ordna upp ditt liv
Vad gör du om jag säger till dig att jag kommer och hälsar på dig? Du börjar städa hemma. Det måste se snyggt och prydligt ut. Man vill ju visa sig från sin bästa sida.
Finns det något jag kan hjälpa till med? frågar plötsligt tonåringen hemma till föräldrarnas förvåning. Han försökte vara omtänksammare mot andra i skola och på arbete. Han slutade använda svordomar och sexuella tvetydigheter. Nu strök han särskilt under förmaningarna i Nya testamentet. Vad härligt att städa bort allt damm och all unken oärlighet och släppa in frisk ren luft. Ibland kunde någon kompis komma och säga: Det har hänt något med dig. Du har blivit så moralisk. Det uppmuntrade mycket. Jag är på rätt väg.
Men sedan kom bakslagen. Ju mer vårsolen sken in genom min fönsterruta, desto mer såg jag smutsen som jag inte förr sett på glaset. Jag kunde inte bli fri från att känna avund mot somliga och hävda mig mot andra. Jag kunde inte bli så god och kärleksfull som jag ville.
Det är omöjligt att bli ren. Det går inte. Aggressiva eller sexuella onda tankar fortsatte återkomma i alla möjliga sammanhang. Jag sade för mig själv: Varför i hela världen håller jag på att tänka dessa ogudaktiga tankar? Jag vill inte tänka dem. Men de bara fortsätter dyka upp. Det är hopplöst.» Och jag kan inte bara strunta i dem för de är verkligen synd mot Gud. »Nu ser jag att jag i mig själv är maktlös och oförmögen att bemästra mitt liv själv» (Första punkten i Anonyma Alkoholisters – AA – 12-stegsschema).
När du tycker att det bara blir sämre med dig andligen, kan Gud nämligen fördjupa din syndakännedom. »Ju frommare du blir, desto mer ser du dina synder», sade ökenfäderna. Du blir avklädd det som varit din stolthet, för att din omedvetna egenrättfärdighet ska bli uppenbar och brytas ner. Din livsvandring är vägen nedåt mot botten. Men det är Anden som leder dig in i hela sanningen om dig själv. Kristendom är för folk som inget har. Bristen är din största tillgång. Det finaste du kan ge Herren är ditt fulaste.
Det inställer sig därefter en andra troskris som är värre än den första.
Här avslöjas allt hyckleri. Nu upptäcker du på ett nytt sätt det realistiska och bottenärliga i luthersk spiritualitet. Visserligen är det stort att du upplevt »kallelsen». Men det inställer sig därefter en andra troskris som är värre än den första. Den överraskar dig. Men kyrkan vet att den är normal och nödvändig och kallar den med Jesus för »andens fattigdom» (Matt. 5:3).
3. Den tredje gåvan är att Anden upplyser dig om att Gud älskar dig genom att Kristus dör och uppstår just för dig
Den unga poeten Majken Johansson upplevde en djup livskris. Då skedde något oväntat: »En lördagskväll ringde det på dörren. Utanför stod en blind man som ville sälja borstar. Jag bjöd in honom på kaffe och satt och pratade en stund. Till slut sade han: »Nu är det snart helgmålsringning. Den är min klocka på lördagarna, då går jag hem.» Och så gick den okände sin väg. Jag skruvade på radion för att för ovanlighetens skull lyssna till helgmålsringningen. Då lästes 1 Joh. 4: 10: »Icke däri består kärleken, att vi hava älskat Gud, utan däri, att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.» För första gången fattade jag verkligen med hela min varelse något ur Bibeln. Det gick upp ett ljus för mig.» Guds kärlek berörde henne. Hon inspirerades till att bli kristen och gå med i Frälsningsarmén.
Vi ska tala högt, starkt och inträngande om Guds kärlek. En av de underbaraste utsagorna i Gamla testamentet är denna: »Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. Utan det var därför att Herren älskade er» (5 Mos. 7:7f.). Inte för att du är så skötsam och moralisk, inte för att du är känd, begåvad, märkvärdig eller beundrad på något sätt, inte för att du gjort så mycket gott. Utan bara för att Herren älskade dig. Du är älskad bortom alla jordiska måttstockar och bortom den jordiska bräckligheten.
Tänk på det märkliga som skedde då Kristus kom till Jeriko och såg upp på Sackaios i mullbärsfikonträdet. Jesu blick mötte en kort sekund hans. Sackaios var den ende i hela världen för Jesus just då. Det gick som en pil rakt in i hjärtat på Sackaios. Och Jesus sade till honom: I dag måste jag gästa ditt hem (Luk. 19:5). På samma sätt vände han sig en gång inte till den stora hopen utan till dig som enskild. Du fick möta Jesus som om bara du fanns i hela världen, då du såg att han såg bara på dig. Och du genomblixtrades av Guds agape.
Och du genomblixtrades av Guds agape.
Vi glömmer detta. På min knäfallspall hemma har jag ett kort på vilket det står: »Så älskade Gud världen». Sedan står det vidare: »På baksidan ser du vem Gud älskar så mycket.» Då jag vänder på kortet, får jag se mig själv, ty på baksidan är en spegel. Då jag ser mig själv skrattar jag till. Tänk att Gud älskar just mig så mycket. Mitt kalla hjärta blir varmt av Anden. Jag längtar efter att uppleva det på nytt och förvånas på nytt.
4. Den fjärde gåvan är att Anden upplyser dig om att Gud tar hand om alla dina bekymmer då du överlåter dem till Honom
Det ringde en gång på vår dörr och ett barn öppnade. En främmande försäljare stod där utanför. Då barnet såg det, ropade barnet inåt hallen: Pappa, kom!
Många allvarliga kristna är alldeles tillräckligt medvetna om sina onda tankar. Vi hjälper dem inte genom att uppmana dem att bara be: »Gud, stoppa dessa syndiga tankar.» Tusen gånger minst har personen nämligen bett Gud om förlåtelse. Det behövs något annat, en radikal nyorientering och tyngdpunktsförskjutning. Det som fattas är inte bättring utan tro. Pappa, kom! Ett litet barn får självklart hjälp och befrielse utifrån av pappa som är större och starkare. Nu ska du lita på vad Fadern lovar. Du får låta Honom som är starkare än de onda tankarna komma och ta hand om dem. Den enda lösningen för dig i din andliga maktlöshet är att vända bort blicken från dig själv till Segraren. Det revolutionerande ord som du får stava på lyder, överlåtelse: »Frälsare, ta hand om mig» (Sv. ps. 232:3).
Detta är den andliga vägledningens mästarprov. Du måste lära dig konsten att låta synden och lagen driva dig till Kristus. Tro är inte en åsikt eller en känsla. Tro är att i andens fattigdom gripa Guds löfte och överlåta alla sina ogudaktiga tankar på Honom och be honom ta hand om dem och besegra dem i ditt samvete.
Det uttryck jag använder för detta är ansvars-överflyttnings-terapi. När du ropar på Faderns hjälp mot de skämmiga, aggressiva, sexuella och egoistiska tankarna löser han dig från dem. Ty genom delegation till Kristus får och kan han vara den som sonar skulden för alla dina syndiga tankar. Kristus är korsfäst för dig. Men Han vill också bli den som segrar hos dig över dem alla. Därför uppmanar han dig att kasta alla dina bekymmer på honom (1 Petr. 5:7). När du lämnar dem åt Honom tar Han ansvar för alla dina onda tankar.
Till den ende trovärdige och trofaste ropar och flyr du så i din andliga vanmakt. Tyngdpunkten för din tro flyttas då över från dig till din Far som uppenbarar sig för dig som barmhärtig och allsmäktig kärlek i sin Son. Liksom Majken Johansson fattar du verkligen med hela din varelse något ur Bibeln. Du återupptäcker att Skriften är sanningen i en duperad värld. Kristus, den uppståndne, är den ende som kan bemästra dina problem. Så föds en hjärtats tro och en uppståndelsegemenskap med Kristus som är mer än bara en åsikt i hjärnan.
5. Den femte gåvan är att Anden ger dig tröst och glädje
Ordet är Guds kärleksbrev till dig då ditt hjärta fördömer dig. Luther berättar: »När jag också blir anfäktad, så griper jag snart en text eller mening från Bibeln som håller fram Jesus Kristus för mig, att han har dött för mig. Av detta kan jag få tröst.»
Bibeln är ett levande och verksamt Ord med en underbar verkan. Luther vittnar vidare om att Anden genom Skriften upplyser oss så att vi får »erfara, hur rätt, sannfärdigt, ljuvligt, älskligt, mäktigt och tröstefullt Guds Ord är, en vishet över all vishet». Inte mindre än sju olika ord, sju som i fullkomlighetens tal, använder Luther här för att understryka den tröst som Ordet ger. Visserligen förs jag p.g.a. mina synder, lagen och anfäktelsen djupt ner i »själens mörka natt». Men högt upp i »själens ljusa dag» får jag stiga genom överlåtelsen och föreningen med den uppståndne och upphöjde Herren.
Vi ska predika så radikalt och starkt som möjligt – inte bara om en ny långfredag – utan också om en ny påskdag. »Kristi uppståndelse har ju både inträffat och blir predikad, hörd och känd för att den skall bära frukt i oss, väcka upp och tända upp våra hjärtan och påverka oss till nya tankar, nytt förstånd och mod, liv, fröjd, tröst och styrka» (WA 10, I, 2, 221).
Hör du? Segraren tar hand om varje yttring av din gudsfrånvändhet. Meditera, tro och lita på det, då blir det ny påsk för dig.
Med ordet om Guds seger över döden lever den Uppståndne genom Anden i ditt hjärta. Eftersom ditt liv i tiden speglas i ett öga utanför tiden erfar du frälsningsvisshet. Det eviga livet börjar inte då du dör eller då Herren kommer tillbaka. Uppståndelselivet äger du redan här och nu i gemenskap med Kristus. »Detta är evigt liv» (Joh. 17:3).
Vi ska också förkunna en ny pingst med stor glädje. Genom den helige Ande äger du förskottet på det himmelska arvet. Varje kristen är enligt Luther en pingstvän som utbrister: »I dag, den nya pingstdagen, har Kristi fröjdefulla, saliga och ljuvliga rike trätt i dagen, fullt med fröjd, mod och trygghet»
(WA 37, 399f.). Gud give, att vi använder våra mest expressiva färger och starkaste bilder för att måla upp vad Kristi död, uppståndelse, seger och utgjutande av helige Ande betyder för oss idag.
6. Den sjätte gåvan är att Anden leder dig i beredda gärningar i vardagen
Även detta är en stor gåva som vi ska tala mer inträngande om än vi gjort. »Då av Andens röst vi ledes/ under bön i stilla stunder/ genom lydnad vi beredes/ till att se Guds dolda under» (Sv. ps. 581:3).
Nu ska du börja ta till dig Herrens förmaningar. Här startar Anden att »helga» dig. Du ska inte bara vila i Gud genom tron. Anden manar dig också att verka och leva i nästan genom kärleken.
Gud vill utgjuta sin kärlek i ditt hjärta.
Gud vill utgjuta sin kärlek i ditt hjärta. Han kan låta sin Andes frukt växa fram mot dem som är nära dig. Den besvärliga nästan kan bli den älskligaste av alla varelser. Ständigt nya och beredda gärningar ligger och väntar på dig. Nu vill Herren att du använder all den kraft som Herrens Ande ger dig i ditt vardagsliv och i din kristusefterföljelse på den plats och i den tjänst där du blivit ställd. Det är Guds gåva att du i den helige Andes kraft kan bli den nya människa som du redan är i tron.