Nya sätt att vara kyrka – något som tillhör kyrkans historia

SPT har aktualiserat det nödvändiga i att bygga församling, ibland från grunden, ibland genom att förnya vad som är på väg att tyna bort. För detta finns olika modeller. Författaren, som under ett par år var projektanställd inom Svenska kyrkan och nu är kyrkoherde i Solberga pastorat, har arbetet med Nya sätt att vara kyrka, en modell för förnyelse med iver att nå nya människor.

Begreppet »Nya sätt att vara kyrka» har varit på mångas läppar de senaste åren. Inte minst under pandemin har många tvingats att göra saker på nya sätt. Det är bra att vi fått upp ögonen för att det går.

I vår tid når inte kyrkan alla människor med ett sätt att vara kyrka på. Nya sätt att vara kyrka är namnet på ett nätverk i Sverige med präster och lekmän i framför allt Svenska kyrkan och EFS. Internationellt finns Nya sätt i ett femtontal länder, alla med den västerländska kulturen gemensam. Starkast är det i Storbritannien där det också växte fram och kom att kallas Fresh Expressions of Church.

De senaste tjugofem åren har man i traditionella församlingar format gemenskaper med nya människor lite utanför de vanliga cirklarna. Vanliga kyrkokristna hade ledsnat på att andra inte hittar in i församlingen. Man började gå ut utanför kyrkans väggar för att i små grupper möta människor där människor redan finns. Man fick nya vänner och märkte att det var relativt lätt att dela erfarenheter av tron. Många gånger formades en gemenskap som började utforska kristen tro, men man insåg svårigheten att infoga dessa nya människor i den befintliga, traditionella gemenskapen. Därför har många församlingar i dag flera gudstjänstfirande gemenskaper som träffas på olika tider i olika lokaler med olika sätt att fira gudstjänst. Gemensamt för de nya gemenskaperna är ett tydligt fokus på lärjungaskap, diakoni och mission.

Vid sidan av sekularisering och medlemstapp finns alltså en annan berättelse med människor som kommer till tro och kristna gemenskaper som växer.