Predikstolens öden och äventyr

I denna artikel behandlar författaren predikstolarnas historia och predikans fysiska plats i våra kyrkor. Han undrar hur betydelsen av Ordets förkunnelse bäst markeras i dag. Finns det en risk med att predikoplatsen i kyrkorummet inte längre accentueras? Författaren har varit generalsekreterare i Svenska Bibelsällskapet och är f.d. domprost i Skara.

I alla, åtminstone något äldre, kyrkobyggnader finns en predikstol som en gång var en viktig och mäktig plats, vilket visades genom utsmyckningar av olika slag. Mycket har förändrats och i dag hänger predikstolen på en vägg ovanför kyrkobesökarna utan att ha någon egentlig användning. Den har ersatts av en ambo i koret, ofta flyttbar utan absolut given plats. Hur blev det så och hur ska det bli?

Predikstolens historia är spännande. Som föremål nämns den en enda gång i Bibeln, i Nehemja 8:4. Läget var att Jerusalem murar skulle byggas upp igen, och då bad folket Esra att han skulle läsa för dem ur Mose lag, vilket han också gjorde »från morgonen till mitt på dagen». Han gjorde det från »en tribun av trä» (Bibel 2000) eller en »hög trästol, den de till predikan gjort hade» (Karl XII:s kyrkobibel).

»Stol» antyder att någon sitter, och vad man kan förstå var det så i kyrkans första tid. När man hade flyttat från hemmen till en egen plats för församlingens gudstjänster tror forskare att man till att börja med inte heller där hade en fast plats. Biskopen predikade från platsen där han satt på sin »cathedra», alltså på sin stol. När kyrkorna fick kor med absid fick cathedran sin plats längst fram i absiden. Predikan hölls där. För att det skulle höras bättre ställdes den på en plattform, som allt eftersom byggdes ut för hela koret.