Simone Weil – en tänkare för 2000-talet

Författaren till denna artikel, Christine Zyka, disputerade år 2013 vid Université catholique de Lyon om den franska 1900-talsfilosofen och mystikern Simone Weil (1909–1943). Zyka arbetar sedan flera år tillbaka som vice rektor och lektor i filosofi vid Newmaninstitutet. Hon menar att mycket i Weils författarskap talar vår samtids språk och att det finns ett nyvaknat intresse för henne.

Hur kommer det sig att intresset för mystikern och filosofen Simone Weil (1909–1943) fortfarande växer? Trots en förhållandevis trög reception av Weils texter när de publicerades strax efter andra världskrigets slut, är det ett faktum att studiet av Weil i Europa och i Nordamerika sakteligen har tilltagit – och detta fortfarande en bra bit in på 2000-talet. I tidskriften The Drift (»Whose Weil? Simone, Patron Saint of Everyone», 3 december 2014) lyfter Jack Hanson Weils helgonliknande personlighet som särskilt betydelsefull för förståelsen av Weils popularitet. Weils innehållsrika filosofiska omfång och häpnadsväckande praktiska gärning spänner över de mest skilda politiska, religiösa och sociala fält. Just däri ligger förstås en av hennes styrkor.

Bara de sista fem åren har ett tiotal verk om eller av Weil publicerats på engelska. Men de senaste åren har inneburit en ökning av översättningar av Weils texter även till svenska. Och fler översättningar är på gång. Undertecknad fick glädjen att vara redaktör för det andra systematiskt utgivna verket om Weil på svenska: En stor själ för vår tid. En antologi om Simone Weil, vilket utkom förra året (Artos 2024). Det finns flera skäl till det ökade intresset hos denna filosof som både berör och provocerar. Nedan anges några av dem.

Ett ständigt pågående arbete med textutgåvor

Arbetet med Weils samlade verk, OC, Œuvres complètes, med avsikten att skapa en standardutgåva på franska av Weils hela corpus, började så sent som på 1980-talet. Den första utgåvan kom 1988. Därefter har ett dussintal volymer givits ut av Gallimard. De fyra senaste decennierna har därför präglats av ett ständigt publicerande av och forskande på texter som antingen utkom i ett ofullständigt skick postumt efter andra världskriget eller som, fram tills nu, har varit helt okända och obearbetade. Delar av korrespondensen befinner sig förmodligen fortfarande i enskilda personers ägo. I början på 2000-talet lämnade Yvette Argaud, före detta elev till Weil, över undervisningsmaterial från Weils tid som lärare i början på 1930-talet i staden Puy. Materialet publicerades först förra året (Philosophie. Les cours du Puy 1931–1932, Éditions de l’éclat: 2024). Den relativt unga forskningen kring Weil kännetecknas av att nytt material fortfarande uppdagas, samt av en överkomlig sekundärlitteratur vars främsta författare fortfarande är aktiva.