Svenska kyrkans förberedelser för krig och fred 1939 – 1945

Om kriget kommer var rubriken på det klassiska häftet om mental beredskap inför krigshoten. Häftet delades ut och information satt i varje trapphus under femtio- och sextiotalet. Frågan har fått en förnyad och dramatisk aktualitet. Om kriget kommer är inte längre endast en obekväm slogan utan en realitet som vi i vår alltmer polariserade värld behöver förhålla oss till. Svenska kyrkan är en del av denna beredskap. Därför talas om andlig beredskap, en inställning som var ännu mer aktuell under Andra världskriget. Ida Olenius är doktorand i kyrkohistoria och skriver på en avhandling om Andlig beredskap: Svenska kyrkans arbete för folkets inre försvarskraft under andra världskriget, 1939-1945. Hon skildrar här hur detta såg ut under krigsåren. 

När Andra världskriget bröt ut i september 1939 var det långt ifrån självklart att Sverige skulle bli det enda land i Norden som förblev både icke-krigförande och självständigt. Särskilt inte när Sveriges grannländer ett efter ett drogs in i striderna – Finland genom Sovjetunionens anfall den 30 november 1939 och Norge och Danmark genom Tysklands operation Weserübung den 9 april 1940. Det fanns helt enkelt inga garantier för att Sverige skulle bli det enda landet i Norden att lämnas i fred. Därför kom alla delar av samhället att påverkas av såväl det pågående kriget som av rädslan för att dras in i det – militär, utrikespolitik, vardagsliv, kulturliv och religion. Även inom Svenska kyrkan menade många, präster såväl som lekfolk, att försvarsuppgiften var en uppgift som också kyrkan måste bidra till.

I synnerhet väcks nu, liksom då, frågan om hur man inte bara gör soldaterna redo för strid, utan bygger upp hela befolkningens mentala, psykologiska eller själsliga försvarsanda och uthållighet

I vår tid, när krigsutbrottet i Ukraina gett frasen »Om kriget kommer» ny aktualitet och prepping för krig och kris blivit ett alltmer välbekant begrepp, finns anledning att se tillbaka på beredskapstidens ansträngningar. I synnerhet väcks nu, liksom då, frågan om hur man inte bara gör soldaterna redo för strid, utan bygger upp hela befolkningens mentala, psykologiska eller själsliga försvarsanda och uthållighet – det man under beredskapstiden kallade andlig beredskap. I denna artikel presenteras några grunddrag i vad kyrkans representanter gjorde för att främja denna och vilka svårigheter som uppstod längs vägen.