Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker

Kommentar till Kairos Futures långtidsrapport

Hur mår världen? Hur mår Sverige? Och svenskarna? Organisationen Kairos Future kom i början av året med rapporten Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker, som ger goda inblickar i utvecklingen. Det är en intressant, oroande men delvis också uppmuntrande, läsning. I en senare kompletterande artikel kommer en analys av orsaker till och utmaningar inför utvecklingen. Tom Randgard är pastoralchef i Skellefteå landsförsamling och ingår i SPT:s redaktion.

Vi är nog många som då och då suckar »det var bättre förr» eller möjligen »det var inte bättre förr, men det är sämre nu». Huruvida det verkligen var bättre förr eller inte är det många som tvistar om, men forskare och samhällsinstanser är eniga om att svenskarnas psykosociala mående blir allt sämre, och det försämrade måendet går allt lägre ned i åldrarna. Som exempel visar den två år gamla rapporten från Ungdomsbarometern att fler och fler ungdomar i åldern 16–25 år känner sig otrygga, har dåligt självförtroende och känner sig ensamma. Även självskadebeteenden ökar markant i denna grupp jämfört med tidigare generationer.

I början av 2024 presenterade organisationen Kairos Future rapporten Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker, en rapport som dessvärre bekräftar tidigare exempel. Rapporten är en del av den s.k. långtidsrapporten Svenskarna, Samtiden och Framtiden. Den hämtar information och resultat från kontinuerliga undersökningar och intervjuer sedan 2003. Årets rapport fokuserar på svenskarnas mående och upplevelse av ett meningslöst kontra ett meningsfullt liv. Rapporten bygger på enkätsvar från 1200 svenskar slumpmässigt utvalda mellan 16–74 år med representativitet avseende kön, region och ålder. På organisationens hemsida står bland annat följande om rapporten:

»Trots materiellt välstånd verkar det moderna svenska samhället ha problem med att öka lycka och själsligt välbefinnande. Men hur skiljer sig egentligen de som finner livet meningsfullt från de som finner det meningslöst? Hur kommer det sig att lycka och meningsfullhet inte helt hänger ihop? Hur ska man överhuvudtaget tänka kring den stora frågan om mening i livet – är det ens en relevant frågeställning?»