Veckans citat

Lekens liturgi 1
Leken kommer före arbetet … I den religiösa ritualen höjer sig människan över arbetet och vår kamp för överlevnad. Hon kan på så sätt upptäcka den »ansträngningslösa lek» som föregår allt arbete och den intuition som ligger till grund för all beräknande reflektion. ... I den kristna gudstjänsten dras vi från arbetsdagens slit mot en ändlös dag av firande.

Mårten Björk, Signum nr 4/2024

På lekplatsen – lekens liturgi 2
I denna virvlande och vilda blomstring [på stadsparkens lekplats], i dessa flåsande kapplöpningar och viskningar i mörkret döljer sig exakta regler och paragrafer. Att leka är att lyda; man får inte bryta mot reglerna som man gör där ute, där bilarna rusar fram, människorna utkämpar en kamp där inga slag är förbjudna, allt är tillåtet och approximativt. När man leker kurragömma i parken, däremot, måste man räkna till sextio eller trettio och hålla ögonen helt slutna ...

Claudio Magris

Leken före all tid
Jesus är ett barn som säger: Kom och lek med mig. Och jag säger: Jag har inte tid. Men sanningen är att jag har glömt hur man gör. Jag vet inte ens om jag längtar efter att leka ... Det sägs att det fanns en lek före all tid. Eller finns? Hur uttrycker man det som är utanför tiden? Var jag en gång inskriven i den leken? Kan jag hitta den igen?

Ylva Eggehorn

Verkliga metaforer
I vardagsspråket betecknar det metaforiska någonting som egentligen inte kan vara sant. I verkligheten är det tvärtom. Det är med metaforer som med paradoxer, utan vilka Kierkegaard menar att man inte kan säga något av vikt, det vill säga något som har med vår relation till evigheten att göra

Colin Gunton

Världslig eller eskatologisk lycka?
I själva förnekelsen ligger också ett mysterium som [Alexander Schmemann] ofta funderar över. Varför förkastas kristendomen av den värld som den själv har format? Varför överger man den kristna trons klassiska förståelse av kosmos, historien och det yttersta löftet för att i stället omfamna omöjliga drömmar om en banal mänsklig »lycka»?

Torsten Kälvemark, Pilgrim nr 4/2009