Vägen framåt ─ på stabil grund

För en tid sedan träffade jag en god vän, Scott Cormode, som är Hugh De Pree Professor of Leadership Development vid Fuller Theological Seminary i Pasadena i Kalifornien, USA. Vi talades vid om The Innovative Church (2020), i vilken han ställer frågan: How do we maintain a solid-rock commitment to the unchanging Christian faith while at the same time finding innovative ways to express that faith in an ever-changing culture?

Frågan är alltså inte hur vi bör ändra på trons grund eller vissa trossatser för att förmå anpassa oss till den ständigt föränderliga världen och därmed uppnå trovärdighet i världens ögon, utan i stället hur vi genom hel och full överlåtelse förmedlar den oföränderliga kristna tron till medmänniskor i en ständigt föränderlig värld.

Detta är en tanke som också finns inom SPT:s ledarredaktion. Därför kommer vi fortsatt, även under undertecknads redaktörskap, att med klar och tydlig förankring i klassisk, apostolisk och allmännelig kristen tro, vara en röst i den teologiska debattens och bildningens tjänst, oavsett hur världen eller olika kyrkogrupperingar ser på oss.

Vi vill förvalta den oföränderliga kristna tro som uttrycktes under kyrkans första tid, sammanfattades och förklarades i våra allmänkyrkliga trosbekännelser och kom till oss via reformation och kyrkoväckelse. Den som burit människor i liv och död och som håller att leva och dö på än i dag, i en ständigt föränderlig värld, också genom kulturskiftningar och paradigmskiften.

Innehållsmässigt vill vi även framledes på ett sakligt, informativt och pålitligt sätt bidra till den teologiska diskussionen. Strävan är också att det som förmedlas ska vara både intellektuellt och pastoralt stimulerande

Vi har sett hur kyrkogrupperingar och kyrkor genom tiderna vikt sig för makten eller sitt samtida föränderliga värderingstryck. Vi ser det fortsatt, även i svensk kristenhet, såsom även i Svenska kyrkan. Detta förfarande har aldrig långvarigt burit god frukt. Därför kommer SPT fortsatt att med konstruktiv kritisk hållning ta upp det som sker både i kyrka och i det omgivande samhället. Vi kommer inte att vika oss i centrala kristna frågor och vi kommer inte att vara räddhågsna.

Innehållsmässigt vill vi även framledes på ett sakligt, informativt och pålitligt sätt bidra till den teologiska diskussionen. Strävan är också att det som förmedlas ska vara både intellektuellt och pastoralt stimulerande. Man ska som läsare möta tänkvärda artiklar inom ett brett spektrum av ärenden aktuella för medvetna kristna, såväl för dem i vigningstjänst och andra kyrkomedarbetare som för dem som hör till det aktiva kyrkfolket.

SPT kommer att kritiskt befrämja ett allmänkyrkligt, apostoliskt tankesätt, ge såväl nationella som internationella utblickar, underlag för ett utvecklande kyrkligt arbete, befrämja en god apologetisk undervisning och missionell livshållning men också ett kristet omhändertagande av dem som redan kommer till kyrkans gudstjänster, ge vägledning i ecklesiologiska och dogmatiska frågor, allt detta genom ledare, artiklar och kommentarer, predikoutkast och annat material, mitt i förändringens tidevarv, också där påtryckningar föreligger för en anpassning av kyrkans budskap till ett för henne genuint främmande tankesätt i exempelvis dogmatiska som etiska frågor.

För den intresserade har den franska filosofen Chantal Delsol i sin bok Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare pekat på både ett ontologiskt och moraliskt paradigmskifte som alltmer tydliggörs. Här hemma har vi en sekulariserad statsindividualism med en egen sträng och oförlåtande moral inom en avsmalnande åsiktskorridor och ett problemformuleringsprivilegium som ligger hos en liten grupp, som bestämmer vilka som ska fatta beslut, men även vilka beslut som ska fattas, och över huvud taget vilka frågor som får tas upp och som inte får tas upp – även i kyrkan.

Förändringsarbetet blir härigenom effektivt, och vi är många som häpnar över hur snabbt det gått i värderingsförskjutningar i vårt land och i vår kyrka. Vårt politiserade kyrkomöte har bidragit till detta, inte utan en intolerans i toleransens eller mångfaldens ordalydelser och med moralistiska övertoner. Förståelsehorisonten begränsas. Det allmänkyrkliga får ibland helt stryka på foten. En fast, apostolisk teologi lämnas bakom, och många anträder radikalteologins gungfly eller går in i liberalteologins dimma, exempelvis med ett känslobaserat tal om könsdysfori och polyamori.

Parallellt sker inte sällan ett ifrågasättande av det kristna budskapets unika innehåll om Kristi kroppsliga uppståndelse, om Kristi kors, nåd och försoning. Vi ser hur man blandar ihop korten i någon typ av till synes tolerant religionsdialogmässig diskursanalys, som missar synd och behovet av omvändelse, den korsfäste Jesus Kristus. Moral- och känslodiskursen trumfar det genuina evangeliet och den befriande nåden.

Så misstolkar man också, medvetet eller omedvetet, även Luther, bibelexegeten med Skriften i centrum, och förkunnar ensidigt honom som »revolutionären», den som bröt mot traditioner och dåtida normer: »Vi kan som lutheraner också bryta normer och traditioner.»  Historiebruket är hårresande. Läs och begrunda!

Även om vi stundtals i allt det som sker kan drabbas av intellektuell pessimism behöver vi inte våndas, för Guds nåd har inget slut

Luther var inte någon liberalteolog. Inte heller representerade han det man i dag kallar radikalteologi. Även om vi stundtals i allt det som sker kan drabbas av intellektuell pessimism behöver vi inte våndas, för Guds nåd har inget slut, Hans barmhärtighet har ingen ände. Den är ny varje morgon. Stor är Hans trofasthet.

Ibland har vi dessutom glädjen att se tecken på ljusning. Vi kan se nya människor komma till kyrkan, människor trötta på det trånga sekulära, en ytlig materialism, individualism, relativism, konsumism och hedonism. Ofta vill dessa nya bort från jaget och gungflyn, de osäkra och flyktiga hållpunkterna och den stränga toleransens moralism, som endast leder till ofrihet. De nya närs inte av liberalteologi. De önskar fast mark. Då vill vi peka på den fasta klippan, Kristus – och nåden. En Kristus som inte talar om tolerans, mångfald och pluralism i ett förvrängt och i förlängningen manipulerande syfte, utan talar Sanning.

Vi kommer fortsatt att peka på Kristus, för vi är satta att genom hel och full överlåtelse förmedla den oföränderliga kristna tron

Vi kommer fortsatt att peka på Kristus, för vi är satta att genom hel och full överlåtelse förmedla den oföränderliga kristna tron till medmänniskor i en ständigt föränderlig värld, inte att glida över och in i något synkretistiskt eller liberalteologiskt åsiktssammelsurium som grumlar sanningsfrågan. A och icke-A är inte heller i dag samma sak. Tron har sannerligen sin grund i Guds unika inkarnation, Kristus, inte i allmän spekulation.

Kjell O. Lejon
redaktör för SPT fr.o.m. 1 jan 2025

PS! Ledarna kommer även fortsättningsvis att vara osignerade