Är kristenhetens slut en förutsättning för kristendomens renässans?

Den franska filosofen Chantal Delsols bok, Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare, har väckt uppseende. Igenkännande, bekräftelse och kritik. Har Delsol rätt? Ser vi inte en kristendomens återkomst – eller är det en annan kristendom som möter oss än den som varit samhällsbärande? Eller sammanblandas ibland begreppen kristenhet, som avser den av kristendomen präglade västerländska kulturen, och kristendom, det kristna budskapet, själva kyrkan med dess tro och tradition? Christine Zyka, som är lektor i filosofi vid Newmaninstitutet, har skrivit förordet till Delsols bok och ger här sina tankar om boken men vidgar också perspektivet. Boken recenserades i SPT 24/2022 och i Reflex i SPT 7/2023. Se även ledaren i SPT 7/2023, »Vad har kyrkan att säga om religionens återkomst?»

Den franska filosofen Chantal Delsol har väckt ett visst intresse i Sverige med sin bok Kristenhetens slut som västerlandets samhälls­ bärare (Norma, 2022). Det är minst sagt provocerande att både understryka kristenhetens irreversibilitet och samtidigt förkasta alla alternativ som följt den kristna civilisationens förfall.

Delsols samtidskritik förefaller hopplöst negativ. Det är som om hon leder läsaren rakt in i en återvändsgränd där det som kristen endast återstår att fridfullt invänta vattnet från en avlägsen källa. Kristenheten i Frankrike har, påpekar Delsol, gått ur tiden, vilket rimligen kan tolkas gälla för hela västerlandet. Det är en illusion att tro något annat. De nya religioner som ersätter kristendomen i det franska samhället (paganism, panteism, moralism, humanitarism) erbjuder i kölvattnet av den kristna civilisationens undergång heller ingen lösning, eller rättare sagt, ljusning.