Vilse i kommunikationen

Är Svenska kyrkan woke? Och har den alltid varit det?

Åtminstone påstår kommunikatörerna på Svenska kyrkans sociala medier detta: »Svenska kyrkan har inte blivit Woke. Vi har alltid varit woke. Woke ingår i kyrkans DNA. Jesus har lärt oss att se och motverka strukturella orättvisor mellan människor» (15/9 2023) – ett inlägg som haft fler än 149 000 läsar

Svenska kyrkans digitala närvaro på nätet är mer än dess nationella webbsida. Antalet följare och läsare är många gånger fler på Facebook och X/Twitter. dHur och vad kommunikatörerna på Kyrkans hus kommunicerar om Svenska kyrkan syns inte bara i de färdiga texterna på själva hemsidan utan kanske ännu mer på sociala medier.

På Svenska kyrkans officiella hemsida, där teologiska och pastorala texter finns publicerade, tycks det i dag finnas en rimligt genomtänkt strategi kring vad som skrivs, vem som är läsare och mottagare och i vilket syfte de publiceras. Jämfört med tidigare år har det skett en markant förbättring under senare tid, vilket nog får ses som en reaktion på kritiken mot en webbsida som varit teologiskt banal. Texterna är nu sakliga och informativa, ibland torrt prosaiska men ändå belysande kristen tro. Här finns kompletterande och fördjupande teologiska texter om Gud och gudsbilder, om Jesus Kristus, om dopets och nattvardens sakrament, om storordens betydelse, om treenigheten. Ibland är teologin klar, ibland oroande vag. Och ibland blir det obalans som när feministteologin ges stort utrymme medan Jungfru Maria lyser med sin frånvaro.

Men den relativa förbättringen på hemsidan skyms av de undermåliga texterna på sociala medier. Banaliseringen har bara bytt forum.

Men att det blivit bättre betyder inte att det är bra. Ofta skulle man önska större frimodighet, en trons glädje och ett levande vittnesbörd. Ett rop till sökaren: Kom, kom, här är Livets källa. I stället är texterna mer distanserat deskriptiva om »vad de kristna tror» än skrivna inifrån – vad vi som kristna tror. Mer som en lärobok om kristen tro än som en bekännelse till och ett vittnesbörd om Jesus Kristus.

Men den relativa förbättringen på hemsidan skyms av de undermåliga texterna på sociala medier. Banaliseringen har bara bytt forum. Finns det någon strategi för inläggen på sociala medier? Vilken policy? Vad som ska kommuniceras? Och vem beslutar om innehållet? Som någon påpekade, en präst kan avkragas för villolära, men en kommunikatör går fri skyddad av anställningstryggheten.

Svenska kyrkans närvaro på nätet är helt enkelt problematisk till innehåll och karaktär. Vad finner sökaren som leder vidare i sökandet? Inspirerar texterna till trons fördjupning, till att se att kristen tro är på allvar? Att Gud är på riktigt?

Texterna på sociala medier är tendentiösa med en märkligt vinklad förståelse av kyrkans tro och bekännelse. Här tycks kommunikatörerna ha fritt spelrum, något de saknar kompetens för. Vittnesbördet om det centrala i kristen tro – om Jesus Kristus – underordnas det tillfälligas vindkantringar. Intrycket att Svenska kyrkan med sin nätnärvaro kommit att bli ett instrument för ett konformistiskt åsiktspaket – för woke – är besvärande. Som i det inledande exemplet.

Det inlägget är inte helt fel. Och ändå totalt fel. Vad nu woke är? Ett svårdefinierat nymodigt begrepp för det korrekta men även använt som ett skällsord. Om man googlar på det så dominerar det politiska. Att vara woke är den politiska korrekthetens summa summarum. Wikipedia skriver att »woke är en politisk term som uppstått i USA som beskriver en uppvisad medvetenhet om frågor som rör jämlikhet mellan olika etnicitet och mellan kön, samt social rättvisa ... Woke har också tolkats vara ett paket med ’godkända’ åsikter, och har använts sarkastiskt om personer som pretentiöst anser sig vara medvetna och upplysta men som enbart förespråkar dessa ’godkända åsikter’ av ren konformism. Den som är woke är medveten om rasism, orättvisor och diskriminering.»

Jämlikheten är viktig i kristen tro. Alla är vi skapade till Guds avbild. Alla har vi samma människovärde från tillblivelseögonblicket till sista andetaget. Alla har vi syndat. Alla har vi blivit frälsta och försonade i Jesus Kristus. Alla är vi kallade till omvändelse. Jude som grek, slav som fri, man som kvinna (Gal. 3:28).

Även att bekämpa strukturella orättvisor är viktigt i kristen tro. Som aposteln Jakob manar oss i sitt brev: »gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus» (Jak. 2:1).

Ändå blir det fundamentalt fel när det från Kyrkans hus kommuniceras att Svenska kyrkan är woke. Då är det en ideologisk färgning av dagsländeteologier. Det är konformism, vars agenda sätts av de mest högröstade, av korrekthet, av en inomvärldslig frälsningslära, farligt nära heresin.

Frågorna måste ställas: Vill de ansvariga för Svenska kyrkans nätnärvaro förmedla en tidlös kristen tro? Vittna om Jesus Kristus, Bibelns kärna och stjärna? Andliga sökare söker sig hellre till annan andlighet än att de letar vidare i kyrkan, om inte känslan för och erfarenheten av det heliga och Den Helige anas. I dagens samhälle finns ett eskalerande behov av det heliga, ett vilset sökande efter vad som gått förlorat med sekulariseringen – och kyrkans egen inre sekularisering. Människan har en intuitiv längtan efter helighet, som inte ens granskogen kan mätta. Hennes längtan är större än så, att få göra som Petrus gjorde på Gennesarets strand: kasta sig ned vid Jesu knän.

Hungern börjar kännas. Det går inte att leva på andlig svältkost.

Detta har tydligen undgått de ansvariga för webbsidan och sociala medier. Där tycks man tro att den sekulariserade svensken vill möta en sekulariserad kyrka. Men det är tvärtom. Hungern börjar kännas. Det går inte att leva på andlig svältkost. Till detta kommer att intresset för religion vuxit i kölvattnet av islams intåg på Areopagen. Kunskapsbehovet ökar, vilket också utvärderingen av konfirmandundervisningen visade (se ledaren SPT 20/2023). Fides qua måste ledsagas av fides quae. Trons erfarenhet behöver trons kunskap som ledljus på trosvandringen.

För att formulera oneliners på nätet krävs en vår tids C.S. Lewis, som inte skäms för kristen tro utan profilerar den, tydligt och enkelt. Webbansvariga kommunikatörer med sina ursäktande och undflyende formuleringar borde vara mer apologetiska.

Svenska kyrkan behöver inte fler kommunikatörer. Hon behöver evangelister, människor som vittnar om Jesus Kristus. Hon behöver apologeter som försvarar och förklarar den kristna trons sanning. Hon behöver vara fri från korrekthetens ängslan. Hon behöver spräcka den samhällsspegel hon speglar sig i så att hon vågar vara annat än woke.