Äktenskap i förändring

Teologin, texterna och frågan om inkludering

I Svenska kyrkan har frågan om samkönade äktenskap blivit en av de mest diskuterade teologiska frågorna under 2000-talet. Debatten rör inte bara etik och samhällsutveckling, utan också hur kyrkan ska förstå sina egna grundtexter och sin egen tradition. I centrum står en avgörande fråga: Kan ett s.k. inkluderande äktenskapsbegrepp verkligen vara teologiskt hållbart?

Som arbetsmaterial i samband med Jesper Eneroths motion till kyrkomötet om prästers vigseltvång har kyrkostyrelsen haft tillgång till en i övrigt opublicerad text, Svenska kyrkans äktenskapsteologi: En exegetisk och systematisk-teologisk analys om samkönade äktenskap, utarbetad av en anonym författare. Denna artikel presenterar textens huvudidéer, lyfter fram dess styrkor samt förklarar varför vissa av dess slutsatser är mer osäkra än vad de först verkar. Avsikten är att ge SPT:s läsare en orientering om dess för Svenska kyrkans beslutsmekanismer grundläggande resonemang. Författaren är medlem av SPT:s redaktion

Kyrkostyrelsens text vill ge en teologisk motivering för samkönade äktenskap. Den gör det genom en tydlig argumentationskedja, men också genom resonemang som ibland tar ut svängarna mer än vad underlaget tillåter.

Från bibeltext till äktenskapsdebatt

Textens grundläggande argumentation börjar som sig bör i bibeltexterna. Författaren menar att de traditionella bibelställen som ofta används i argumentationen mot samkönade relationer inte handlar om homosexualitet i modern psykologisk eller social mening. I stället sägs de beskriva vissa handlingar som är kopplade till makt, våld eller kultiska sammanhang. Därför, menar texten, kan man inte ur dessa bibeltexter utan vidare utläsa något generellt förbud mot samkönade relationer.

Detta resonemang är vanligt i modern exegetik. I kyrkostyrelsens text används det för att fastslå en tydlig distinktion, nämligen att Bibeln visserligen nämner vissa sexuella handlingar, men att dessa inte syftar på vår moderna förståelse av sexualitet. Den diskussionen är viktig, bl.a. för att den öppnar för en mer nyanserad läsning av ord som arsenokoitai och malakoi – två begrepp som ofta översätts med »homosexuella», men vilkas betydelse är omstridd.

Här uppstår då ett av textens problem med logiken. Att Bibeln inte använder vår moderna kategori »homosexualitet» innebär inte med automatik att Bibeln inte skulle kunna uttrycka ett normativt avståndstagande från samkönade sexuella relationer. Det är en sak att visa att texterna inte talar om vissa människors identitet, men en annan att påstå att de inte talar om deras handlingar. Kyrkostyrelsens text visar det första men inte det andra.

Här finns ett metodproblem: exegetisk osäkerhet omvandlas till teologisk frihet. För att gå från »Bibeln saknar vår kategori» till »Bibeln saknar normativt avståndstagande» hade det krävts ytterligare ett argumentationssteg, men något sådant saknas i kyrkostyrelsens text.