Professor i religionsvetenskap vid Linköpings universitet
Organisationerna är lika, man har ett nätverk som kontrolleras av en »inre cirkel» bestående av personer som tagit plats i olika styrelser, man har samma grundsyn på islam, där denna religion brukas som en planritning för hur ett samhälle byggt på sharialagar skall se ut.
Volymen har försetts med ett kort förord av filosofiprofessorn em. Svante Nordin. Han skriver att »ingen kan vara bättre lämpad» än Braw att för oss förklara Augustinus skarpsinniga tankar, vars formuleringar utgör »Västerlandets viktigaste författarskap».
Kyrkan har aldrig sett en brud som en »ägodel». Det ömsesidiga samtycket har stått i centrum när det gäller de blivande makarnas äktenskapliga ingång. Det är högst sannolikt detta senare som även moderna blivande brudpar har som självklar hållning.
Vad har vi egentligen lärt oss av vår historia? Vilka har i vår egen tid tagit på sig eller givits problemformuleringsprivilegiet? Vem bestämmer vad som skall upp på agendan och vad som inte skall tas upp?
Det Delsol beskriver som en smärta och en besvikelse, ett ofrånkomligt nederlag, är kanske ändå inte en fullständig bild av utvecklingen. Jag tror inte det. Vi kan se mer, och vi förstår dessutom att ingen helt och fullt upprättas på defaitismens, pessimismens eller förtvivlans väg.