I början av februari samlades de 493 ledamöterna av The Church of England's General Synod till överläggningar. En av ledamöterna väckte då frågan om glutenfria och alkoholfria nattvardselement.
Ordföranden i kyrkans liturgiska kommission Michael Ipgrave, biskop av Lichfield, svarade att kyrkans ståndpunkt är att »bread made with wheat and the fermented juice of the grape are the elements to be consecrated in Holy Communion». Den som inte kan ta emot brödet eller vinet kan kommunicera under en gestalt och tar på så sätt emot hela sakramentet. Detta är en ordning som ofta tillämpas inom sjukvården eller med barn, tillade han.
Biskop Ipgraves uttalande fick stor publicitet i medierna, något som föranledde honom att den 10 februari gå ut med en komplettering i Church Times. Där bad han om ursäkt för att ha utryckt sig otydligt eftersom han inte uppmärksammat hur orden »glutenfritt» och »alkoholfritt» vanligtvis används. Många kyrkor erbjuder »glutenfritt» bröd eller »alkoholfritt» vin vid nattvarden, d.v.s. vin eller bröd som visserligen innehåller små halter av gluten eller alkohol men som ändå anses vara glutenfritt eller alkoholfritt, sade han.
Han menade alltså att dessa produkter kan användas, men däremot inte sådana som helt saknar gluten eller alkohol.
Samma regler som i Church of England gäller även i den katolska kyrkan. Helt glutenfria hostior eller hostior bakade på potatisstärkelse är inte någon giltig materia i mässan, men enligt Troskongregationen kan vetehostior med reducerad glutenhalt användas. Det innebär, för att översätta till svenska förhållanden, att sådana oblater som levereras av Ersta oblatbageri inte kan godkännas, eftersom dessa består av potatisstärkelse, majsmjöl, rismjöl och guarkärnmjöl. Godkända oblater finns dock att köpa från andra leverantörer.
I »Fira nattvard, Ett brev från biskoparna till Svenska kyrkan präster och församlingar» (2020) sägs att det inte behöver råda någon uniformitet vid nattvardsfirande »så länge instiftelseorden läses och bröd och vin delas ut» (s. 80). Brödet kan vara jäst eller ojäst, vinet med eller utan alkohol.
Detta motiveras av biskoparna med att nattvardens instiftelse »skedde i en komplex judisk kulturell och rituell kontext med symboliska referenser som inte ger någon entydig vägledning för detaljerna i vårt nattvardsfirande».
Vad menas med detta? Jesus instiftade ju nattvarden vid en judisk påskmåltid, så som den firas av judar i hela världen än i dag. Brödet är än i dag matzabröd, bakat av vete och vatten, och vinet skall vara kosher. Detta är inte »komplext» (svårt att förstå) utan borde kunna fungera som »entydig vägledning för detaljerna i vårt nattvardsfirande».
I biskoparnas brev står också att det är kyrkoherden som ytterst fattar beslut om vilket bröd och vin som ska användas. Detta stämmer inte med Kyrkohandbokens syn på prästens eget ansvar för sakramentsförvaltningen. I prästvigningsritualet i Kyrkohandboken, del II, antagen av 2023 års kyrkomöte, får den som skall vigas svara »ja» på denna fråga: »Vill du som präst stå fast i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse, och rätt förvalta sakramenten?»
Prästen har alltså ett personligt ansvar för att rätt förvalta sakramenten. Detta kan inte tas över av någon annan, t.ex. en kyrkoherde.
Frågan om alkoholfritt vin avgjordes redan på 1560-talet i den s.k. likvoriststriden. Reformationen förde med sig att kalken med vin skulle ges även till lekmännen. Under det nordiska sjuårskriget gick det emellertid inte alltid att importera tillräckligt med vin. De kalvinistiskt sinnade ansåg att man kunde ersätta vinet med vatten eller körsbärssaft. Ärkebiskop Laurentius Petri gav då ut en skrift, »Om några stycken rörande nattvarden», där han bl.a. vände sig mot kalvinismens andliga ätande. Han framhöll att »cum pano et vino» får nattvardsgästerna ta emot Kristi lekamen och blod. Därvid stödde han sin nattvardslära på Bibeln och kyrkofäderna. Uppfattningen fick stöd av 1562 års riksdag. I ett herdabrev 1564 utvecklade ärkebiskopen ytterligare den lutherska nattvardsläran och motsatte sig att ens som en nödfallsåtgärd använda »öl, mjöd, kyrsedrank eller äppelmost». Se vidare Hjalmar Holmquist, Svenska kyrkans historia, Tredje bandet (1933), sid. 404 ff.
När nattvardsbrödet bakas av vete betonas uppfyllelsen av det som Jesus sade i Joh. 12:24 strax innan han instiftade nattvarden: »Om inte vetekornet faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd.»
Vetekornet faller i jorden och dör. Det gror, växer upp och ger en rik skörd. Säden arbetas sedan till vetemjöl. Av mjölet bakas det bröd som välsignas och blir till Jesu uppståndelsekropp. Genom brödet får världen liv.
AB
