Ur SPT 1/2022

John Meyendorff: Helige Gregorius Palamas och ortodox andlighet. Övers. Mikael Fälthammar. För- och efterord av Johannes Börjesson. Artos förlag 2021. 167 sidor.

För oss västerländska kristna förefaller somliga ortodoxa begrepp och teologiska dogmer mer eller mindre främmande. Jag tänker på uttryck som »gudomliggörelse», och »energi», vilka sällan används i vår kontext, utan
som för en »protestant» kan tyckas luta åt gärningslära och New-age. Det stämmer dock inte, utan vi kan i lugn och ro tillägna oss dessa begrepp från kyrkans tvåtusenåriga tradition. Och mer än så, vi kan uppbyggas och andligen fördjupas om vi tar till oss deras innehåll.

John Meyendorff (1926–1992) koncentrerar i denna bok, ursprungligen utgiven på
franska 1959, sitt intresse till 1300-talsmunken och biskopen Gregorios Palamas (1296– 1359).

Meyendorff var son till emigrantryssar och uppvuxen i Paris. Han var den tredje ryssen, efter Georgij Florenskij och Aleksandr Schmemann, som flyttade till USA och undervisade vid S:t Vladimirs ortodoxa prästseminarium. En för oss svenskar intressant aspekt av hans aktivitet, var hans uppdrag som moderator under åtta år för »Tro och Liv-kommissionen» i Kyrkornas världsråd, där han kritiserade rådets tendens att lämna den teologiska diskussionen för ett allt tydligare politiskt engagemang.

Som representant för både öst och väst, hade Meyendorff ett dubbelt syfte med sin bok om Palamas, dels att stärka den ortodoxa identiteten för de ortodoxa exilgrupperna, dels att bekantgöra ortodox teologi för västerländska kristna.

Boken är disponerad på följande sätt; inledningsvis går författaren igenom den östliga hesychastiska traditionens ursprung och utveckling från klosterväsendets ursprung i 300-talet, via ett antal representanter såsom Evagrios av Pontos och den helige Makarios av Egypten, vilka introducerade Jesusbönen som sinnets och hjärtats bön, till Katarinaklostret i Sinai. Därefter går han vidare till Gregorius av Nyssa och Maximos Bekännaren, och når på ett pedagogiskt sätt fram till Bysans och den hesychastiska rörelsen på 1200- och 1300-talen.

Allt detta utgör en ingress till själve Gregorios Palamas i ett kapitel som självfallet är bokens mest djupgående och även mest tunglästa, även för en teolog av facket. Läsningen lättas sedan upp av en skildring av hesychasmen i Ryssland, och avlutas med en teologisk reflektion över hesychasmens och Gregorios Palamas betydande och livsviktiga bidrag till kyrkan och till den enskilde kristne.

Boken har för- och efterord, vilka är nyttiga och belysande, även om efterordet med teologiska förklaringar till Palamas teologi är väl repetitivt. Boken är välskriven (men har några irriterande inslag såsom nothänvisningar mitt i en mening) men saknar litteraturförteckning. En person som lyser med sin frånvaro under rubriken »Vidare läsning», är Andrew Louths bok Moderna ortodoxa tänkare som gavs ut av Artos förlag 2019, och där Meyendorff och Palamas ganska utförligt behandlas. Det skulle även ha varit värdefullt med en personförteckning, emedan så många intressanta teologer är representerade.

Och så till innehållet – som är oerhört intressant. Fäst gärna uppmärksamhet vid den grekiska filosofins påverkan på teologin och som Palamas med skarpsynthet identifierade och bemötte med en sund inkarnatorisk teologi. Jerusalem och Athen, är aktuella motpoler också i dag, men det skulle föra för långt att analysera detta här.

Det är omöjligt att i korthet sammanfatta Palamas teologiska budskap, men vi gör ett försök: Guds väsen är oskapat, liksom Guds ljus. På berget Tabor ser Jakob, Johannes och Petrus det oskapade ljuset inför sina ögon. Vi kan, efter Kristi död och uppståndelse, få del av det oskapade ljuset inom oss, och detta är en väg till gudomliggörelse, liksom sakramenten är oskapat gudomligt liv, gudomliggörelse: »All uppenbarelse, all delaktighet, all gudomliggörelse är en frivillig handling från levande Gud, en gudomlig energi» (s.99). Vi blir oskapade av nåd, det är detta som är gudomliggörelse. Från Gud utgår energier, men Gud är inte summan av energierna, han är en och odelbar. Guds energi är en manifestation av hans väsen. Palamas upprättar en distinktion mellan den gudomliga uppenbarelsens handling, energin, och det otillgängliga Guds väsende.

Välkommen till en berikande och kanske livsviktig läsning! Att erhålla Gud som gåva är något helt annat än att tala om honom.

Maria Eckerdal