Finns det någon »trosvandringens väg»? En väg där en människa i sitt andliga liv förs närmare Kristus? Här beskrivs hur en sådan vandring ofta ser ut – från en ivrig moralisk ambition till självinsikt om den egna förmågan. Och till förlösningen och befrielsen i Kristus. Det är en klassisk trosvandring, känd från flera olika trostraditioner, som här presenteras. – Fredrik Brosché är docent, präst, psykoterapeut och har tidigare varit föreståndare för Kyrkans själavårdscentrum i Göteborg.

Rubriken anspelar på Luthers förklaring av tredje trosartikeln: »Jag tror att jag icke av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom, utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro.»

Sex pingstgåvor vill jag lyfta fram här.

1. Den första gåvan är att Anden upplyser dig om att Gud lever

Pingstdagen år 1961 då Kyrkan över hela jorden firar Andens utgjutande framhäver Dag Hammarskjöld i sina Vägmärken att just pingstens helige Ande »har kallat», »upplyst» och lett honom. Han skriver: »Jag vet ej vem eller vad – som ställde frågan. Jag vet ej när den ställdes. Jag minns inte att jag svarade. Men en gång svarade jag ja till någon – eller något. Från den stunden härrör vissheten att tillvaron är meningsfylld och att mitt liv därför, i underkastelse, har ett mål.» Här anspelar Hammarskjöld, menar jag, på Luthers förklaring till tredje trosartikeln som han kan utantill allt sedan sin konfirmationsläsning.

Denna artikel är för betalande prenumeranter

Betala för en webbprenumeration för att läsa den här och många fler artiklar.

Registrera dig Har du redan registrerat dig? Logga in