Roman om ensamhet och gemenskap

Sofia Lilly Jönssons debutroman Ett Bortkastat Liv, En bok om kärlek har uppmärksammats av recensenter i de flesta av våra dagstidningar. Den bearbetar själavårdsfrågor på ett nytt sätt. Baksidestexten flaggar för frågor om ensamheten men berör därmed indirekt även frågan om gemenskap, både i samhälle och församling.

I somras tipsade SVT Nyheter den 8 juli om den som en titel för sommarläsning. Boktiteln ställer frågan om livet kan vara bortkastat. Den på bokomslaget överordnade underrubriken En bok om kärlek tydliggör bättre romanens klart urskiljbara olika trådar, likt en väv. Bokomslaget, designat av Nina Ulmaja, antyder också en väv och ger en känsla av hantverk.

En sådan känsla av hantverk gäller också boken som sådan, en livsväv. Med flera gripande livsöden i bakgrunden pekar romanen, eller snarare kollaget, framåt på flera sätt. Ett av romanens unika bidrag är att författaren för samman sina frågor i en högmässa Första söndagen i Fastan, innan bokens prisma – dotterns alter ego Anna – får sin plats mitt i romanen. En sådan komposition med förankring i högmässan finns mig veterligt inte tidigare i svensk litteratur.

Idén är enkel och tydlig. Huvudpersonen, dottern, bearbetar sin situation och sina minnen i en »döstädning» efter sin i misär avlidne far. Hon är besviken över att hon inte ser någon som egentligen bryr sig om hennes situation, med två undantag. Den ene blir en av nycklarna i romanen.