Veckan som nu snart börjar brukar vi kalla »stilla veckan».

Men den var ju allt annat än stilla! Det var den stökigaste och mest omstörtande veckan i Nya Testamentet. Vapenskrammel, rädsla, uppviglade folkhopar, oväsen, hån, förräderi, svärd, käppar att slå med, fängelsevistelse, förhör, tortyr,spottloskor, förnekelse, blod, solförmörkelse i tre timmar, jordbävning …

Många personer passerar revy i händelseförloppet i Jerusalem under denna vecka, kända och mindre kända personer.

Känner du till Malkus?Hans namn betyder »konungslig» och han var tjänare hos översteprästen Hannas. Malkus, tjänaren, känner sig nog inte så konungslig … han är bara en i mängden, tills att han får ett märkligt och oväntat möte med Jesus själv. Sedan dess är hans namn bevarat av Johannes i Nya testamentet (Joh. 18:10b.)

Alla fyra evangelisterna berättar om tumultet i Getsemane då Jesus togs till fånga, då Petrus tog till svärdet och högg av Malkus hans högra öra. Det som sedan händer är ett av de mest gripande helandeundren i Nya testamentet: »Och han (Jesus) rörde vid hans öra och helade honom» (Luk. 22:51). Det är bara Lukas som berättar om detta helande. Kanske var Lukas lite extra intresserad av detta avhuggna öra eftersom han var läkare.

Jesus helade inte Malkus avhuggna öra i förbifarten. Liksom av misstag. Nej, nu måste världshistoriens viktigaste händelseförlopp stanna upp en kort stund, för nu ska Jesus först hela Malkus öra.

Denna för oss annars okände man, Malkus, får en alldeles egen stundmed Jesus mitt i tumult och oväsen. Jag skulle tro att han aldrig kunde glömma beröringen av Jesu hand mot kinden och det smärtande, blödande såret vid örat. Jesu hand – och den dunkande smärtan som plötsligt upphörde vid Jesu beröring. På denna enda rad beskrivs ett koncentrerat möte mellan Jesus och Malkus.

I den förvirrade situation som rådde, var det en som inte var förvirrad. Jesussjälv. Det visar han också genom att händelseförloppet måste stannaupp en kort stund medan Jesus helar det avhuggna örat.

Efter detta möte får vi inte veta mer om Malkus. Jo, en sak till vet vi, han hade en släkting som också var tjänare hos översteprästen. Och vid kolelden på översteprästens gård är det just denne släkting till Malkus som konfronterar Petrus. »En av översteprästens tjä­nare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sade; Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?» (Joh. 18:26).Det verkar inte som att släktingen tagit intryck av Jesu helandeunder.Snarare hade han särskilt lagt märke till Petrus i detta händelseförlopp.

Nu har vi hört om en enskild person i det stora drama som utspelar sig under Stilla veckan. Vi får inte veta hur det gick för Malkus, om han blev en bekännare eller inte. Det vi får veta är att Jesus tyckte att Malkus öra var så viktigt så att han bryr sig om att hela det mitt i tumultet.

Vi befinner oss också mitt i en orolig tid. När dessa rader skrivs rasar striderna i Ukraina och framtiden är oviss för alla utom för Herren som har koll på världshändelserna. Han blir inte förvånad och hans plan för världen gäller. »Jesus äger» som de som är yngre än jag ibland säger. Också världshändelser måste till slut böja sig för honom. Låt händelsen med Malkus öra påminna om Jesu suveränitet mitt i en orolig tid!