Att leda under perioder av nationell kris. I.

Vårt samhälle har blivit mer sårbart. Kriserna har varit åtskilliga under de senaste trettio åren och har sett helt olika ut – som exempelvis Estoniakatastrofen 1994 eller pandemin 2020–2022. Från en värld som uppfattats som allt tryggare, ser vi en förändring mot ökad oro, osäkerhet och instabilitet. Detta påverkar Svenska kyrkan. Hur ska hon förhålla sig i perioder av nationell kris? Och finns det en skillnad mellan hennes funktion i krisen före och efter kyrkans och statens separation? Teol. dr Carin Åblad Lundström kommer att i tre artiklar diskutera kris och ledarskap i kyrkan ur skilda perspektiv.

Om olyckor och naturkatastrofer

I en artikelserie på tre kommer jag att resonera om några frågeställningar som visar på utmaningar för Svenska kyrkan under perioder av nationella kriser. På ett särskilt sätt kommer jag[1] att lyfta frågan ur ett församlingsbaserat perspektiv.[2] Den första utmaningen handlar om Svenska kyrkans roll och funktion vid olyckor och naturkatastrofer.[3] Det andra problemområdet behandlar pandemin. Det tredje komplexet berör frågor om elkrisen, begravningar och kallställda kyrkor.[4]

Våra »vanliga» utmaningar

Många har pekat på att Svenska kyrkans främsta utmaningar är medlemstapp och sviktande ekonomi jämte den pågående sekulariseringen.[5] Skilsmässan mellan stat och kyrka och framväxten av ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle gör att både ekumenik och interreligiösa aspekter blir viktigare i takt med att Svenska kyrkan formar sin nya roll och funktion i ett delvis nytt samhällsklimat.

Jag vill inte på något sätt förringa betydelsen av dessa utmaningar. Låt mig bara nämna något om vikande medlemstal, innan jag går över till mitt ärende. Statistiken över förhållandet mellan döpta och avlidna samt in- och utträden pekar mot att vi snart närmar oss en nivå av medlemmar som ligger under 50 procent av befolkningen. I storstadsregioner kan medlemssiffrorna ligga på en betydligt lägre nivå. Vi närmar oss de nivåer som torde ha gällt under vikingatiden. Ju fler medlemmar ett samfund eller en organisation har, desto mer betydelsefull anses dess röst vara i samhället, vilket ökar möjligheterna till såväl att kunna påverka som att få finansiellt stöd för verksamheten. Sett till antalet medlemmar är Svenska kyrkan visserligen det största samfundet och hon har starka historiska rötter, men vi får inte blunda för att vi befinner oss i en nedåtgående trend, som minskar vår möjlighet till påverkansarbete utanför medlemmarnas krets. Hur vi agerar under nationella kriser har därtill bärighet för vilket förtroende vi har visavi våra medlemmar och i samhället i stort.

Sett ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv kan kris leda till både förvirring och fördjupning