Kyrkoherde em.
Det omistliga i Svenska kyrkan är gudstjänsten. De praktiserande kristna går till sin församlingskyrka för att både dela den gudstjänstfirande gemenskapen och framför allt ge Gud ära, lov och pris.
De imiterar ju sedan länge kyrkan genom att tillhandahålla ceremonier som bröllop, begravningar och barnvälkomnanden, dock utan trosbekännelser. Fast det lär nog inte dröja länge innan även Humanisterna formulerar ett credo.
Att storpastoraten har nått den storlek som inte är försvarbar utan fått till följd en försvagning av engagemang, närhet och flexibilitet, är uppenbart på oroande många håll. Till det kontraproduktiva hör att i flera storpastorat sker de neddragningar som det var avsikten att förhindra
Thomas Petersson skriver självutlämnande, naket och ärligt. För dem som drabbats av att förlora ansiktet, position och förtroende kan Peterssons erfarenheter vara en hjälp att gå vidare. Ändå är det något som skaver i boken.
De tillhör kanske inte den svenskkyrkliga mittfåran – men ur ett ekumeniskt och internationellt perspektiv är det tvärtom. Där står de mitt i den apostoliska och allmänkyrkliga fåran fria från den partipolitiska dominansen med dess inflytande över Svenska kyrkan.