Påsktiden – en kyrkoårsintroduktion
Dopfunten i kyrkan ska alltid, och åtminstone under påsktiden, ha fräscht vatten i dopskålen. Kanske behöver det också finnas tydande skyltning med uppmuntran till att fylla i dopkorsen.
Kyrkoherde
Dopfunten i kyrkan ska alltid, och åtminstone under påsktiden, ha fräscht vatten i dopskålen. Kanske behöver det också finnas tydande skyltning med uppmuntran till att fylla i dopkorsen.
En annan fråga författaren ställer till de svarande är vilka psalmer de kan utantill och ofta återkommer till. Påfallande ofta är de positiva svaren få, de flesta återvänder inte till psalmerna, reflekterar sällan på sin egen kammare eller använder sällan psalmerna i sin egen andakt.
Vid varje gudstjänsttillfälle börjar ditt hjärta klappa i samma takt som hos de andra i rummet. Något händer med gemenskapen i rummet. Inte bara att vi vandrar ut i vardagen, nynnande på den mäktiga slutpsalmen. Utan vi har varit med om en synkronisering av hjärtana i kyrkorummet.
ör oss som blivit vana vid körsång nästan varje söndag kan det komma som en överraskning att det nästan saknas akademisk forskning om kyrkokörstraditionen. Kanske beror det på att det handlar om en ny företeelse i kyrkohistorien.
Den gregorianska sångskatten öppnar fönstret mot himmelen. Det finns en grundton av tillbedjan inför mysteriet som inte låter sig beskrivas av ord, power-pointbilder eller ösiga lovsånger.