Körexplosionen

För allt fler har kyrkomusiken blivit mer betydelsefull. Den största gruppen ideella i Svenska kyrkan är körsångarna, för några år sedan närmare 80 000 personer. Hur kommer detta sig? Hur länge har det varit så? Vad säger forskningen om det de sjunger, om varför de sjunger? Hur länge har det varit så och vad tycker sångarna om det? Körernas liv, historia och funktion är ett märkligt outforskat område i kyrkolivet.

För oss som blivit vana vid körsång nästan varje söndag kan det komma som en överraskning att det nästan saknas akademisk forskning om kyrkokörstraditionen. Kanske beror det på att det handlar om en ny företeelse i kyrkohistorien. Den blandade körens historia i Svenska kyrkan är bara drygt 120 år gammal. När några präster i Skara stift bildade Kyrkosångens vänner i Skara stift i slutet av 1800-talet var de banbrytande föregångare. Snart fanns parallella föreningar i så gott som alla stift. Några årtionden senare hade såväl Sveriges Kyrkosångsförbund som Laurentius Petri Sällskapet för svenskt gudstjänstliv (LPS) bildats med en rik och blomstrande verksamhet som växte fram på kort tid. Behoven var stora. I dokumentationen från denna tid märks ivriga och hetsiga diskussioner om allt från körens placering, musikverkens innehåll och fokus till genre och stil.

Just LPS har så gott som varje år under sin 99-åriga historia gett ut en årsbok med gediget innehåll. Så också 2024 när redaktörerna Mattias Lundberg och Jonas Lundblad aktiverat artikelförfattare som gripit sig an uppgiften att teckna kyrkosångens historia under de senaste hundra åren men också något om nuläget för körsången i kyrkorna.