Universalism eller Jesus?

Om nyckeln till sund mystik

Författaren, som är komminister em. och teol.lic. i kyrkohistoria, samt medlem i SPT:s redaktion, nämner i denna artikel några personer med mer eller mindre tydlig koppling till universalistiskt tänkande. Han ställer detta i kontrast till vad Jesus själv har sagt om hur man kommer till Fadern. 

Hjalmar Ekström

Under familjens år i Eksjö stötte jag på intressanta uppgifter om en diakon som tjänstgjort vid Eksjö landsförsamlings ålderdomshem i början av 1900-talet. Hans namn var Hjalmar Ekström. Det blev en samvetssak för Ekström att avsluta tjänsten, eftersom han inte kunde »behandla ’hjonen’ som djur». Det var ett krav som enligt Ekström riktats till honom av föreståndaren regementspastorn Hans Nilson. Detta fick till resultat att Ekström beviljades tjänstledighet av Sköndals diakonstyrelse och blev skomakare i Helsingborg.

Långt senare blev han bekant i en större krets, då ett urval av hans själavårdande brev och vägledning på det inre livets väg Den fördolda verkstaden publicerats på Gleerups förlag 1963. Boken följdes av andra brevsamlingar. Martin Lönnebo – mer om honom senare – behandlade Ekströms andliga utveckling i sin studie Religionens fem språk (1993), under rubriken Erfarenhetens språk. Religionspsykologen Antoon Geels är den som skrivit mest om Ekström; hans doktorsavhandling handlade om mystikern Hjalmar Ekström (1980): Mystikern Hjalmar Ekström 1885−1962: en religionspsykologisk studie av hans religiösa utveckling. Peter Halldorfs bok Hädanefter blir vägen väglös bör också här nämnas (1997).

Flodbergskretsen 

Ekström var inte i alla avseenden ensam. De likasinnade hörde samman i den så kallade Flodbergskretsen, uppkallad efter lykttändaren Carl Flodberg i Gamla Stan i Stockholm. Man korresponderade, läste och lånade mellan varandra klassiska böcker om det inre livet. Författarna till dessa böcker var mystiker ur skilda kyrkofamiljer. I ett brev till Henrik Schager skriver Ekström att han läst mystikerna för att få bekräftelse på vad han själv upplevt. En särskilt kär pärla för vännerna i kretsen var den katolske Jean de Bernières-Louvignis Det fördolda livet med Kristus i Gud (i ny svensk språkdräkt 2024, anmäld i SPT, nr 12/2025). 

Ekström kände igen erfarenheter även hos mystiker inom andra religioner. Men han släppte inte sin Kristustro. Inte heller de andra i Flodbergskretsen slöt sig sekteristiskt in i sitt eget, utan djupt rotade i en evangelisk-kristen tradition gladde de sig åt att finna uppbyggelse också genom andra klassiker från annat håll. Se Ulrika Ljungman (red.), Gud −och intet mer: Levnadsteckningar och brev från den mystika Flodbergskretsen (1984).

Många har hos Hjalmar Ekström och hans vänner funnit vägledning på innerlighetens väg, då man kanske inte alltid fått vad man längtat efter hos de etablerade kyrkorna. Ekströms budskap är bara ett enda, skriver Antoon Geels, nämligen »människans väg till det fördolda livet med Kristus i Gud».

Tage Lindbom – en annan väg

Låt oss göra en jämförelse med ett annat synsätt inom religionsfilosofin. Personligen har jag med intresse läst flera av den svenske idéhistorikern Tage Lindboms böcker. Han var i unga år marxist för att därefter övergå till och verka inom socialdemokratin. Lindbom blev chef för Arbetarrörelsens arkiv. 

Så småningom började han dock tvivla på socialismen. Efter att ha publicerat ett par böcker, bland dem Efter Atlantis(1951), blev han utfryst av rörelsen. Så följde en strid ström av böcker, en del bland dem konservativt samhällskritiska och en del med andlig prägel. I min egen bok Rännil blev till flod: Nätverket kring 68-kyrkan och tidskriften Inter Nos i Lund (2019) söker jag kort presentera Tage Lindboms idéhistoriska och antimodernistiska tänkande.