Många kommer att läsa detta som ännu ett inlägg i den sedan länge pågående debatten om samkönade relationer. Men uttalandet aktualiserar en större fråga än så. Frågan är inte bara vad Svenska kyrkan lär i en viss sakfråga. Frågan är hur Svenska kyrkan avgör vad hon lär.
Hjalmar Gullbergs lyrik kom att bli folklig, präglad av både distans och närhet till Gud, till den fördolde men också i Kristus uppenbarade. Gullberg hade en förmåga att skriva enkelt men aldrig naivt, tillgängligt men aldrig populistiskt utan med djup närvaro, inkännande av tiden, människans längtan och Guds närvaro. Christian
SPT vill uppmärksamma den klassiska grunden, att det finns kraft i att uthålligt och kontinuerligt satsa på Kyrkans sakramentala liv. Anden skapar tro och bevarar tron genom Ordet och sakramenten. Detta är inget som vi med tidens gång växer bort ifrån.
I denna nationella kraftsamling för att uppbygga samhällets motståndskraft finns det en aktör vars infrastruktur, erfarenhet och förtroendekapital är unikt. Det handlar om Svenska kyrkan.
Som framgår bidrar dessa kvalificerade hymnologer stort till framför allt den psalmhistoriska forskningen. Förutom att vara en ständig källa till information är de också mycket uppmuntrande kollegor.