Ledarskribent och opinionsredaktör
Det är ingen flåshurtig självhjälpsbok som Antje Jackelén har skrivit, snarare något som blir en utgångspunkt för att sätta tankarna i rörelse. Åt mycket är det lätt att nicka instämmande, en del öppnar nya perspektiv, annat kan väcka lust att opponera sig.
Resonemanget är stringent, sakligt och övertygande, slutsatsen otvetydig: Oavsett uppfattning i sakfrågan pekar de fyra författarna, varav tre är jurister och en läkare, på det olämpliga och ologiska i att skriva in just rätten till abort i grundlagen.
Historien upprepar sig inte. Men den är samtidigt en viktig nyckel till framtiden. Att blicka bakåt är därmed både meningsfullt och nödvändigt, inte som en nostalgisk övning utan som en utgångspunkt för analysen om vad som har förändrats, vad som gått förlorat och vad som går att återvinna.
Mikaela Luthman skriver i förordet att boken vill hedra »underbara människors minne» men att den också syftar till att vara »till tröst för oss alla som ännu inte dött».