Kyrkoherde em.
Jag är ett fredens barn, brukar jag skryta med. Hela vår generation var uppväxta i den eviga fredens tecken. Krig och konflikter hörde till det förgångna. »I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut».
När jorden går under av hetta eller regn kommer människan, stolt och med högburet huvud, stå på Ararat med en stor banderoll där det står skrivet: Vetenskapen har rätt och forskningen har visat att Harmagedon är vår förtjänst!
De etiska problemen hopar sig kring åldrandet. Ska pensionsåldern höjas ännu mer, kanske till 75? Ska man tillåta dödshjälp? Är det läge att återinföra ättestupan? Har multisjuka rätt till mediciner som kostar miljoner?
I beskrivningen av bespisningsundret förs tankarna direkt till nattvarden och i skildringen av Jesu möte med den samariska kvinnan går det en utstakad väg till dopet.
Det finns ett annat svårmod som inte beror på vädret utan på saknaden av det som gått förlorat. Pessimisten säger: »det kan inte bli värre!» Optimisten svarar: »det kan det visst det!»