
Den destruktiva kränkthetskulturen
Åberg fångar en svensk paradox: Vi lever i ett land som gjort mångfalden till kardinaldygd, samtidigt som vi har lagt många miljoner skattekronor på kurser i bemötande och tolerans. Ändå lever vi en kultur där människor upplever sig mer kränkta än någonsin. Hur går detta ihop?