SPTs redaktion
Kyrkan ser något mer än ett lidande som ska avslutas. Visst möter vi svårt drabbade människor som inget annat önskar än att få »flytta hem till Jesus», men mitt i det som till det yttre upplevs som meningslöst lever ändå den inre människans hopp. Oron kan stillas i nåden. Man vill till något.
Hur möter Svenska kyrkan denna längtan? Hur rustade är församlingarna? Om en nyväckt människa inte hittar någon gemenskap där man kan få växa i sin tro, kommer hon att vandra vidare eller så kommer tron att slockna. Ofta får församlingen bara en chans.
Vad du ville. Inga kors på begravningsplatsen. Klimatstrateger. Kristus? Förfalskat mått.
»Det blir ett närmast rituellt sätt att kollektivt rentvå sig från tidigare irrläror.»
